- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
34

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 Augusti 1824

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i förening med Trumslagaren, och lofvade yttefsfår
punktlighet.

Vårt sällskaps sextett upplöstes och slutades i
en Tutti-Coda af vanliga afskeds-accorder. Och vardt
af morgon och afton den första resdagen»

Tisdagen på slaget & slogo Corpralen och
Trumslagare» larm på vår port; och | till 6 stodo vi med
deras iillhjelp fullrustade på den rökfrustande
skutan, i hvars inelfVor Vulcanus bryggde väder och
vind. Farkosten liknade ett flytande vagnshus; ty
sexton åkdon, en liten barnvagn inberäknadt, gingo
rundtomkring relingen. Trängslen blef stor, då
menniskor samlade sig af alla stånd och kön; ty könet
hade med sig sina pigor, systrar och vänner, för att
ta afsked i sista stund, samt gifva och erhålla
ytterligare och ännu ytterligare instruetioner.

Qvinnokönet — hvilket är skapadt till så mycket
annat — tycks dock i synnerhet vara skapadt fö*
att taga afsked. En karl säger blott en gång
farväl, och icke en gång gerna det. Har han väl sagt
det, så är han merändels temligen fatal, i fall han
skall tala något vidare: det är, som hade han med
detta ord försvurit sig, att sern yttra ingenting annat
än förlägenheter och plattheter. Han känner en vis»
otålighet, att genom dörren eller andra impedimenta
skilja sig ifrån vän eller ovän, sedan ett ”adjö!”
redan officielt skiljt dem åt; och om äfven
skilsmes-»ans smärta förlänger deras sammanvaro efter
afskeds-ordet, så framsticker dock en hemlig känsla, som om
man öfverlefde sig sjelf i den andras sällskap. Men
qvinnor emellan, är ett ”adjö” eller en ”tjenarinna”
ofta blott signal till ett rätt lifligt hand- och
mun-gemäng; ty huru m&nga ämnen har man icke hört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free