- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
89

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rens underbara vändningar, hvilken ock dessutom var
sin egen sjelfständig herre och person. Detta t>ch
dylikt måste jag ännu till en del med prut skrifva
under, att det har sin rigtighet, men dessa
skrattningar och sura miner etc. hafva nu med sig
något ohyggligt, håniskt, som jag ej kan beskrifva.

Allt detta gör, att jag ovillkorligen famlar efter
den rosiga dimma, som hette barndom, och känner
mig nästan som en syndande renegat af denna tid,
liksom det stått i min magt att hålla mig fast i dess
salighet. — Och vidare -— när jag om aftnarna
ligger i min ensliga kammare, och i det gröna
klockfodralet hör den väl kända knäppningen af
blodlösen (”det är blodlösen,” svarade en ensam
qväll-stund en piga i mina spädaste år på min fråga, hvad
det var för en, som gick in i klockan: och jag mins
ännu med fasa den fasa, hvarmed jag då hörde detta
namn, hvarvid jag tyckte all min blod ösas öfver
mitt hufvud och isadt skölja ned öfver kroppen) —
när jag hör detta för mig ännu nästan lefvande ljud,
och sen slagverkets varnande knäpp för elfvaslaget

— ett fatalt slag, hvarmed vid samma klockas
snabba treklangade es, c, as Morfar och Mormor och
Morbror uppgifvit andan -— så ligger jag i min säng
de fem minuterna i en eviglietsväntan, hjelpl$s och
öfvergifven, bäfvande för mörkret som tittar in
genom den öppna salsdörrn, liksom vore detta den
svarta framtidens giftiga skugga, som afvaktade
urverkets signal att sönderknostra mig. Och har jag
då förut — såsom här om afton — setat på
farstutrappan, si då dallra alla ångestens strängar, som
äro spända i mitt innersta inre. Ty när jag —
såsom då — sitter på trappan, och halfmånen gulblek
skådar öfver kyrktaket och in genom det långa
fönstret i den öde kyrkan, och de reselika askarne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free