Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år starkare gripa mig på hemfläcken. Det är väl
ljuft, att uppkalla i sinnet sina barndomsöden, blott
det ej sker på deras egen valplats, der många
väl-hpkanta föremål stå oföränderligen qvar såsom
hemska monumenter och epitaphier, som nästan
skrikande påminna om ett drunknadt fordom. På en
annan ort skapa sig dessa föremål uti tanken till en
luftig idealisk ram kring barndomens minnestaflor:
på stället framte de sig meden ängslig, nästan
spök-Kg verklighet. Hvar gång jag hör klockan slå, hvar
gång jag hör det alldeles egna besynnerliga klappet
af klappträn på andra sidan ån, så skrymper jag
ihop en aln och något mera, intrugad i
barnsituationer. Alla ljud, som jag känner igen ifrån min
urminnes tid, äro precis de samma för känslan. Men
alla synliga omgifningar mottagas hvarken som gamla
eller nya af sinnet. Den äldre föreställningen är
alldeles incommensurabel med den yngre; men begge
ligga de i kif med hvarandra, utan att egenteligen
någon kommer ofvanpå såsom rådande.
Barndoms-verldens horisont, som var så rymlig och stor, vill
inskränkas till en ringa plätt af en större scala, men
det lyckas ej rätt väl. De orimligaste saker måste
få lif och personlighet af den 3, 4, 5 års gamla
fantasien: den 30-åriga fantasien vill egenteligen ej
ge samma saker annat än döden: deraf uppstår ett
gräsligt automat-lif genom blandningen. Kyrktornet
var fordom för mig en Stor gubbe, med visartaflan
till ansigte, hvilket för alla dagens stunder
förändrade minei*. Kl. 6 på morgonen såg gubben
förtvif-ladt djupsinnig och fundersam ut: kl. 7 såg han sur
och missnöjd ut, sedan han kl. 1 7 varit ordentligt
ond och vred. Då var det rådligast att intet se på
honom. Mot kl. 8 klarnade anletet, och kl. 9, då jag
lopp hem förnöjd från Skolan att äta frukost,
skrattade Gubben rätt hjertjigt, o. s. v., allt genom visa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
