- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
91

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig, med hvilken jag icke dröjde länge att skynda
hem, och i ro njuta dessa, i förening med de hem-*
ma väntande, långväga dilicer. Läsning och
åter-läsning röfvade med sig den ena timman efter den
andra, och först efter midnatten tilläto de
framström-mande sommarminnétia, hvilka, gynnade af tystnaden
omkring mig, nästan stockade sig till en half
verklighet, –-först sent framsläppte dessa Morpheus

att inströ några sömnkorn öfver mina uppjagade
sinnen*

Det synes väl billigt, att jag med så mycket
kärt godt på en gång bort anse mig hafva fått nog
för en tämmelig tid, men — menar dii man nöjer
sig, när man fått mycket? — Följande dag, som var
postdag, hade jag möda, att jaga ifrån mig ett fjerde-*
dels begär — jag bekänner öppenhjertigt att det var
oförskämdt — och ett sextondels hopp om en liten
ny remiss ifrån Söder. Det realiserades naturligtvis
icke, —_som du lätt kan inse. — Äfven de nästa
postdagarna smög jag mig från Tryckeriet — (der
jag spisar) — något tidigare än det väntade kaffet
hunnit infinna sig, — och ville knappt för mig sjelf
tillstå, i hvad akt och mening jag gick hem så snart
ifrån ett trefligt sällskap* — Kanhända ligger
någonting fyrkantigt hvitt på lilla bruna
bordet — flög det mig emellertid under vägen
näsvist i sinnet, men jag skyggdc bort detta
kanhända, såsom en okynnig fluga — med ett al varsamt:

Hå! tok!–och det hade varit orimligt,, öni

någonting verkeligen legat på bruna bordet — Ett
par sednare postdagar understöd sig till och med
begäret att småknota: någondera kunde väl
emellertid ha tid s£t skrifva; —- men förnuftet såg
alldeles icke igenom fingren med småknofcet, utan
bragte det sluteligen till full resignation,–- —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free