Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter genomlftsa die Wahlverwandtachaflen, som jag
ej läst sed^n jag var pojke (1811). Jag har slutal
den foga nöjd; utom med den ypperliga stilen, som
gör, att’ alltid Goethes prosaiska stycken läsas med
en viss treflighet. Man far öfver hans prosa liksom
på skridsko. De djupa säkra blickarna in i
mennisko-naturen och sammanlefnaden göra dem äfven högst
lärorika; ja! man ser mer, ju flera gånger man
studerar honom. Men jag kan ej undertrycka den
anmärkningen, att han är en nog stor moralisk cyniker.
För honom gör det detsamma, hurudana charakterer
han tar sig före att behandla, blott de blifva väl
och objectivt framställda. Jag vill dock icke s&
mycket tadla honom för det, att han upphämtar sina
personer från stora landsvägen, — personer, vid
hvilka man ej kan fösta något poetiskt interésse, mer
än det, att man genom hans pensel får se dem
målade precist sådana de äro. Ehuru man kan vänta
något ädlare af en stor författare, än att få se af
honom modets och hvardagens hjeltar uppställda pft
Poesiens Helicon, der desse alltid komma att synas
på galen plats, alltid för små och dvärglika, så höga
cothurner också skalden må sätta under dem, —- så
vill jag dock, säger jag, ej hufvudsakligen tadla detta
hos Goethe. Men hvad jag finner högst klandervärdt,
är, att han så ofta tyckes bruka ästhetikens våg —
på hvilken goda och onda charakterer väga ungeför
lika—>äfven såsom moralens våg. — I fVahlv. är
det hela grundadt på de mest orena förhållanden: en
pestluft af svaghetssynder omgifver läsaren. Ehuru
skalden är skyldig menskligheten, att bestämdt
förklara sig för hvad han anser godt eller ondt i sina
personer, så leker här Goethe indifferent med bägge;
med Uksom leende min skildrar han äfven det dåliga
och rentaf fördömliga. Om han just ej ställer fram
sina charakterer såsom absolut goda, så framstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
