Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock hvar ocheftgénom hans behandling såsom god
nog; ehuru nästan ingen af dem finnes dpr, som ej
är illa maskstungen eller rutten på någon sida. Det
hjelper föga, att han låter dem alla stranda genom
sina orena passioners stormar; då sjelfva passionen
blir den gloria, hvarmed han utkläder sina svaga
hufvudgestalter till helgon.
En stark contrast visar sig mellan Goethe och
Jean Paul: den förre är, som sagdt, cynicus i
hjer-tat, men i formen ren och skön; den sednare är
invärtes ren som en jungfru, men i formen en
ytterlig cynicus, som sällan frågar efter något decorum
som frossar både med det ädla och oädla. >—
Men, hvad som personligen gladde mig vid
denna läsning, var att se på flera ställen mina åsigter
om skillnaden mellan könen, hvaraf jag
framkastade något i mitt julbref till M#*, temmeligen
bekräftade. — —
17** (fen 9 AprU,
JSicander !
Ron fåfängt jag en fjcrndds timma sitter
Och stirrar in i rökens blåa moln,
Som, i den lilla cellens tomma rymder,
An hvälfva sig i bular —- än i strimmor —
Äii sKnka sig — än stiga — än försvinna.
Eli vad gestalter ock sig mande bijda
I dessa skyar, blir jag likväl bet
Pä svar* om hvad milt angurs-öga spejar.
Och lika (Tifäugt under samma tid
Jag mer än femton gänger pennan doppar»
Alt locka opp ur bläckets dolda djup
f)et SYar, i molnens böjd jag fruktlöst söker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
