- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
116

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Infall är (len bästa regeln ocb lagett i
likgilti-gare mål, helst då frågan ftr om att ha roligt.
Nöjet är den linaste, ja nyckfullaste sak i naturen,
och födes och lefver bäst af slumpens väder och
vind och solsken. En resa med opåräkttadt äfventyr
har alltid något mer pikant med sig, än då den går
methodiskt och efter system från station till station.

— Denna sanning besannade min känsla vid det till—
fallet utån’reflexion, fast den här finnes utförd i ord;
—och efter en flygande calcul på en half minut om
tidspillan, miltal och möjlig kostnad, ropade jag:
”Ja fritt! kör till Sätra.”

Dit läto vi alltså vägen leda oss, genom
mestadels fula trstktcr, men som dock na utsmyckat sig
det bästa de förmådde till den instundande
Midsom-marn. Vi hunno fram ännu så qvälls, att vi sågo
röda och gnla sehawlar skymta mellan de
mörkgröna löfven i parkens skumma irrgångar. Afen allt hade
krupit till kojs, i följd af lagarnas stränghet, innan
vi hunnit stilla vår friska matlust; och först
följande morgon fingo vi tillträde till sällskapet, hvilket
då, samladt till dryckeslag, helsade oss med glaseiå
i hand. Colonien bestod till största delen af
bekanta. Vi rörö särdeles välkomna: helst som här
behöfdes manfolk, för den ansenliga qvinnoskarans
uppehållande med fagert tal. Redan innan middagen
befunno vi oss med en viss belåtenhet så,,som
om vi egenteligen hört till stället, — och redan var
tanken på afresan uppskjuten till Söndagen. Följatade
dag hade husvärman ännu högre stigit: man var
redan förtrolig med en hel hop menniskor, boningar,
träd, buskar. Var här icke just i hvarje ögonblick
muntert, så kände man sig likväl alltid utan tvång.
Menniskorna voro vänliga och anspråkslösa. När
dessa husdjur blifva i naturen utsläppta tillsam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free