- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
117

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mans i bet, tvingas de till mer naturlighet; i
syn-. nerhet då brunnsdieten liksom en naturlag
tillkpm-mer, och bjuder en mängd convenans-idiotismer att
tiga. Äfven de ceremoniösaste börja då småningom
på att tycka om, att slippa vara sina egna
velin-upp-lagor. — Tredje dagen bestormades jag med
föreställningar och böner från flera kanter, att i stället för
”Gäst vid brunnen” blifva Brunnsgäst; ;— och sjelf
: önskade jag att kunna fUsta mig qvar, emedan jag
kände huru helsan redan börjat uppspäda.min
surnade blod. >lttén ett allvarligt löfte åt den goda
Gref-vinnan L**, på hennes hederliga anbud -att
dricka brunn med henne vid C**, nekade mig att
stanna; helst jag äfven gifvit min Mor löfte och
fö|’-; skrifning på fem veckors Eskilstuna-vistelse. Min,
föresats blef orubblig. — Fjerde dagen hade
ingendera af oss lust att resa. Nya approcher uppkastades
mot den fast förskansade föresatsen: förrädiska
tankar och önskningar lågo i hemligt förstånd med
de belägrande; men samvetet hade ideligen en cohort
af motskäl, såsom besättning på alla svaga och
farliga punkter. Omsider på sjette dagen satte vi oss,
båda med beklämdt sinne, i chaisen. Ur hvarje
buske tycktes små vinkande nöjen vilja hålla oss qvar;
men, fjättrade af de juridiskt bindande löftena,.måsfe
vi såsom arrestanter stanna i kärran och låta oss
passivt föras okända nöjen till mötes. Jag svor i
harmen en kraftig ed, att ingenting vore dummare,
än att liksom genom ett nådaval fördömma sig sjelf
på förhand ifrån njutningen af det goda, som ilande
minuter erbjuda kanske för första och sista
gången i ens lefnad. Och så rullade vi stumma af
ut-före Fahluvägen.

Söndags-Aftonen den 6 Julii,

Brefbäraren hade så när i misshugg* af mig
fålt ett famntag^ då han i middags leninadc mig* ditt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free