- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
119

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kär Är samvetstvånget ändå större; —ty em dok
förmågan ej förslår att uppfylla ett gifvet löfte, så
måste man ändå .lida uästan samma sjelfförebråelser,
som om man vårdslöst försummat det. En bestämdt
lofvad gerning är eft handtverkar-gerning: en
afvikel-se ifrån betingets bråd, när och huru ursäkta»
icke. lätt genom en förbättring i utförandet. Med
ett ord: ett löfte är den mest illiberala lag i
verlden. — Hvarföre. då lofva annorlunda än villkorligt;
såsnart det ej är fråga om allvarsamma saker, och
sådana som redan till sin natur äro bundna vid ett
visst böra? Gäller det nöjen — den friaste, jal
nyckfullaste sak man kan hafva att göra med — så
är ingenting enfaldigare, än att genom ett nådaval på
förhand bortdömma sig ifrån det saknadsvärdt goda,
som förbiskyndande minuter erbjuda kanske för första
och sista gången i ens lefnad.”

Så näpste jag mig sjelf, när jag vid afresan från
det glada Sätra tyckte mig se, huru ur hvarje buske
en mängd af nöjets leende skalkande sylpher vinkade
till mig: ”kom hit! blif hos oss!” Med hvassa styng
af harm måste jag vända dem ryggen, fästad vid
kärran såsom en arrestant af mina sommar-planers
juridiska fjättrar, — och måste mechaniskt låta föra mig
bort till andra ännu obekanta nöjens möte; hvilka i
den stunden föreföllo mig ej mindre vidriga, än
äfven den skönaste skönhet måste förefalla den, som
blifvit’ tvungen att förlofva sig med henne emot sia
vilja.

Det gifves ibland stunder, då man befinner sig
ledsamt och ensligt, mindre af brist på sällskap, än
af tillgång derpå. Isynnerhet vid påkostande
afskeds-tillfällen inträffar detta: då är till och med det
båsfa sällskap sämre än det sämsta, d. v. s. mer be-

J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free