Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring de förra), bögstammig barrskog och
ljus-grönskande eklundar.
Farväl sä länge!
Några dagar sednare.
Broder!
Pä sjette dagen kl. 40 satte vi oss, jag och J.
båda med beklämda sinnen, i chaisen. Från
hvarje buske tycktes vinkar komma, som ville locka
oss qvar; men omslingade af andra band, som frän
fjerran ryekte på oss, måste vi såsom fångar
qvarblif-va i kärran och låta henne föra oss okända öden till
mötes. Jag bedyrade, såsom redan sagdt är, att
ingenting vore dummare, än att liksom genom ett ab->
»oluhtm: decretum sä dömma sig sjelf på förhand till
saknad af en glädje, som ilande minuter erbjuda
kanske blott en enda gång i ens lefnad. Kamraten bara
teg; —■ oeh så fördjupade vi oss i den resliga
grandrogen, och rullade stumma af utföre Fahluvägen,
liksom öfver stelnade vågor.
Pä denna väg struttade vår kärra opp och ned,
hit och dit, mot och med de enväldigt herrskande
daHtärls-bssen. Känningarne i våra kroppsledamöter
voro ej de bästa; tills himmelen, som immerfort
grånat allt tjockare och tjockare, kom oss så vida till
hjelp , att den med ett obevekligt regn bevekte
landsvägens hårda lynne. Men blef vägen blöt, så
blef-vo vi det icke mindre: paraplyer äro palliativer mot
ett tve timmaars regn. Detta gjorde oss imellertid
foga skada på utsigterna af det torra Vestmanlands
gråa byar och gråa trädesåkrar. Ja! vi unnade
hellre den sparsamma grönskan sin läskning af regn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
