- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
123

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dusket, än vi sträfvade efter aft skåda den i sitt
soltorkade skick. -

Efter tre mils förd s&go vi ändteligen genom
dimmans tjocka flor Vesterås väldiga torn, likt en
grå-klädd jätte, hotande resa sig högt öfver småskogens
toppar. Inom några få minuter renades luften
genom friska Mälarflägtar, som i sällskap med
fiskmå-sarne gjorde sina besök ett styeke npp i land.
Framför oss dåg nu i hast ett solbeglänst landskap, medan
bakom oss ånnu en tjock Erebug gömde nejden.
Middagen baddade varmt på den ångande jorden. Nytt
lif blef det i »»turspelet, ”När är väl naturen
herr-ligare, än efter ett sommarregn? Den tycks då vara
en enda doftande blomkalk. Lärkor, trastar, och
hela det söta packet af skogens dagdrifvande
skrikhalsar jubilera i de första solstrålarna, liksom rusi-,
ga af förtjusning, och sjelfva skjutsmävrarna spetsa
öronen, frusta, och tyckas njuta af att med
vidöppna* näsborrar insupa den balsamiska luften.” (Xveijer).

När vi kommit ut nr skogsbrynet, låg staden
så fryntligt nedanför oss på några stenkasts afstånd.
Hnsqpi tnmla oeh trängas om hvarandra, som en hjord
af röd oeh hvit boskap, oeh midt i högen sfiår
tornet som en herdestaf och herrskar. Sjelfva den
massiva domkyrkan tyckes förödmjuka sig och
nedfalla för denna majestätets spira, Som pekar upp
mot den stora blå thronhimmelen, och på hvilkens
uddhvassa spets det gyllene klotet strålar som ett
litet himlaklot, som en fullmåne, mot det blåa. hvalfveb

V ester ås är mig nästan en helig stad genom
sin herrliga tornbyggnad. Jag kan aldrig naUcas dess
omkrets, utan att tanken ryckes upp ett stycke
öfver hvardagslifvet, och känner det närvarande för-*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free