Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt innersta: en osedd hand fattade min, oeh en
bekant röst sade: ”Nej! låt oss gå hem! det lider åt
yttersta natten.” — Jag spratt upp ur drömmen, och
i första förvirringen, när jag befann mig liggande
inom dödens klostermurar och på en af dess celler,
föreföll det mig, som jag skulle sofvit bort Tiden
och vaknat vid dess ända. Men jag kom mig snart
före, då jag igenkände Augusta, som stod leende lutad
öfver mig och höll min hand. Barnen hade blifvit
utskickade kring marken, att uppsöka mig oeh båda
mig till kalfe, och lotten föll på den äldsta, att
lyckas i sin forskning. Den hulda jordens varna lif
ouiflöt åter mina yttre sinnen, och bloden lopp fritt;
men ett skuggande flor höljde för hela dagen mitt
inre. Det är en gammal sägen, att den dröm man får
på en ny och främmande bädd, skaU innebära någon
sanning. Om den sällsamma dröm jag hade på detta
sällsamma hviloställe har någon djupare betydelse,
än en vanlig psychologisk, lemnar jag derhän; men
länge efteråt låg den för mig som ett slags
verklighet, och mången ensam stund var den vakande
inbillningen sysselsatt, att bygga flera våningar i
höjden på den grund, som den sofvande lagt i
medvetandets jordbrynu
Fram på förmiddagen gjorde jag Pastor sällskap
på en liten fård inåt staden. Medan han der
uträttade några småärender, företog jag en liten
upptäckts-resa (till fots) genom den lilla , lilla staden. Jag
hade ej varit der sedan Påsken 1807, då jag der
tillbragte en barnsligt nöjsam vecka. Till punkt och
pricka kändes jag vid mig, så att jag nästan
förvånades öfver minnets friskhet; men äfven här var
det gamla incommensurabelt med det nya. Husen’’
stodo der in natur a såsom förr, men blott såsom en
biirmoiug af sig sjelfva. Jag gick fram emellan dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
