- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
255

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de ej länge, innan mini såg slätten bcgrätisäd, ej af
berg;, utan af en ännu slätare sl^tt -— hafvet. Jag
han aldrig utan vördnad nalkas denna de jordiska
tingens urgamla mormoder. Ilon är det sublimaste af
allt, ty det finns intet större enahanda på jorden, än
verldshafvet. Hon slår dessutom tanken med de
största contraster; ty dess yta är orolig och vansklig
som tiden, medan dess anade djnp är stumt,
hvilande, och outgrundeligt som evigheten. Det kröp
der, och kröp så Stålblått i hdlfskymningen kring
den nära kusten, och tycktes mig mullra med oblid-’
keligt allvar: ”Du långa och stolta Svealand! här äi*
du stäckt! Ty ser du! det der midt emot är icke mera
Du, utan det fromma Danmark.” Att se tätt
nedanför mig fäderneslandets slut, träffade mig vid första
anblicken med en känsla, som sågc jag verldens
ända. Huru smått förefaller ej vårt kära Sverige här,
emot i de inländska trakterna, der man åt alla håll
tycker sig ha en hel oändlighet till riksgränsen, blott
för det man icke ser den. Äfven på de ställen, det*
den vida, ensliga oceanen tat* vid, när landet slutar,
känner jag min svenskhet ändå mindre bornerad; det
föresv&fVar mig då en dunkel inbillning, som ont
Sverige aldrig toge slut. Men här ligger kusten af
ett främmande rike hårdt nära för ögat, och
vederlägger en dylik högfärdig inbillskhet. Ja! jag tyckte
nästan vårt land en smula nedsatt i jemnförelse med
Naboriket, hvaraf en förklarad rand låg i en annail?
dager och luft, liksom nedstigen till verklighet ur
skyarna, och sväfvande nära himmclcn ofvan vatten och
land.–-—

Ti hade nn ej långt till Ramlösa b tunn, dit vi
genom ständigt tilltagande skymning äf lurfviga
trädpartier, anlände, då hela le beau mönde dragit sig ht
till hvila. Den muntre och liflige A. från Skar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free