- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
254

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

högt grås, och säf, och blommor, från hvilka afton*
luften nppsög cn stark doft af ett blandadt lefvande
potpourri. Inga essenser och parfunier på en skön*
hets tpilette ftfverträffa dem, hvilka man finner på
den största skönhétens —» Naturens —* rika och
varierade nattygsbord. På detta för man åtminstone al*
drig väder af medicament och hysteri. Långsamt
framskredo vi mellan de mildt sluttande gröna
bergen, som blott utgjorde en fortsättning af föltens
trä-gårdsjord: högst upp på åsarne, mot himlabryncn,
såg man cj mindre det gröna kornet och betande
hjordar, än prunkande trädgrupper t Och smala vägar
lindade sig som guirlander längs höjdernas sidor. När
vi bestigit en hög lid, gick solen ned så frisk och
ny, söm efter tidens första dag, och stod några
secun-der dröjande med sin ena hälft öfver skogsranden,
lik guldberget Meru i Indiska sägan. Lvigil och frid
var i himmelen och på jorden: stormen för ej mer
som en tvédrägtsande mellan bägge: den högblå äthern
skådade ned så vänligt leende mot den omfömnade
Hertha, hvars andedrägt steg varm mot honom opp»
Sjelfva torfröken irrade icke skingrad omkring
famlande efter sin förintelse, utan samkade sig
endräg-tigt till en enda stilla flod, som skred Omärkligt fram
af luftens sakta strömdrag. Huru kunde man i detta
Tempe, i denna korta gyllene-tid, af hålla sig, att
hänryckt trycka sig närmare sin trogna granne, och
fördubbla sin egen rörelse genom dess sammanblanda
ning med en annan accorderandc, varmblodig känsla»

Det skönaste vore blott på sin höjd skönt, om
det räckte beständigt. Man måste hålla Naturen
räkning för, att hon sparar det, och undandrager det
profanering. Denna nästan idealiska trakt räckte ett
knapp halfmil, — och sen vidtog åter den vanliga
goda husmanskosten af Skånska vucr. Men det dröj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free