Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagn öfver Norrköpings gator, i det samma
stads-borna från saltängstorget skjöto ned den nya
prinsen på Svenska jorden, med de allra vanmäktigaste
puffar utan förladdning. Herrligt sommarväder,
munterhet och glam förkortade färden öfver det släta
österGylln. I Linköping fyllde vi våra magar och
matsäckar. Vid Målbäcks gästgifvargård lemnade
vi det flataste landet med sin ymniga, men enformiga
bördighet bakom oss, — och innan kort voro vi inne
i den mest angenäma skogstrakt. I nejden af
Brokind Grefve F##s egendom, mötte oss sjön Jernlund
så vänlig och blå, tvärt emot hvad vi på kartan sett
honom. I en stor äng med ekskog hoppade vi in,
drifna af oemotståndlig lust och gamman, och
tumlade oss der en stund i det mjuka blomsterrika
gräset. Fram vid gården och vidare bortåt utbredde
naturen i den mest slösande yppighet sin fögring. Jag
har aldrig sett något mera förtjusande. Jag kan ej
beskrifva de stora ängarne med sina eklundar,
utsig-ten från höjderna åt sjön med sina liirfviga holmar
af idel ek, eller vikarne, uddarne, näsen och
bergstränderna i sin mångfaldiga gruppering. —- Vid
Bim-forssa mottog oss på gården en fjortonårig brunöjd
flicka, med ett ansigte, som var likasom en
utanskrift till den sköna Östgöthamiddag, hvilken i
gäststugan väntade på oss. Väl mätta och förnöjda af
en bland bönder ypperlig anrättning fortsatte vi
förden, och kommo in i en nejd, som småningom
förändrade den förut så glada minen till mera allvare.
Genom de så kallade helfvetes portar kom man
in i afgrunder, med respektabla backar, och väldiga
lodräta bergmassor, som stängde solen ut ifrån
däl-derna. Ju närmare vi nalkades Kisa, ju mer
igenkände våra Vermländningar sin egen hembygd, af den
vilda granskogen och svedjorha opp i bergen. Mellan
Kisa och Or teflod (här miste vi det barbariska Or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
