- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
272

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

täfle-namnet, hvarpå vi tuggat hela dagen ntan att kun*

na svälja det) tycktes man hafva kommit alldeles på
vildspår. Bergen stodo framför oss såsom obestigliga
jättemurar, och ändå måste de bestigas. Garpelid
är den längsta och brantaste uppförsbacke jag sett —
det samma sade de andra ännu mer beresta kamrar
terna. Här funno vi nogsamt, huru mycket kartan
narrat oss, och att vi väl behöfde den. tid vi spart
in åt oss, i hänsigt på de endast drömda färjorna
öfver Jernlund. Vi hunno ej fram till Orteflod förr
än solen log afsked. Gerna hade vi der stannat
öfver natten, fastän vi ännu hade två långa håll igen, for
hvilka vi uppbådat hästar. Men gästgifvarfolket voro
ej benägna att herbergera oss, och rummen sågo,
efter N##s mening, ortäffliga ut Vi måste våga
kuppen, ehuru skjutsbönderne hotade oss med en väg,
som efter deras utsago ingen reser utan de
angelägnaste ärender, och aldrig mer än en gång i sina dar.
I skumrasket, som ökade sig mer och mer
betänkligt, passerades två mil, de mest fontastiska jag
skådat. Skog och berg insvepte oss liksom i en
for-hexad verld. Man klättrade oppföre och störtade
utför branter i den tätaste omvexling, och tröstades
alltid af bönderna med de orden: ”Nej! än bli de
värre.” En gång ramlade vagnen med åskans dån och
ljungeldens hastighet utfor ett bråddjup, och
stannade liksom i bottnen af en grufva. Två de högsta
bergväggar någon af oss sett, tycktes stänga oss
alldeles in i en fålla; ty utvägen på tredje sidan
sper-rades af den stora sjön Sommen, som kringkantad
af skogbetäckta branter mullrade mörk ocb hemsk i
midnattsskymningen. Från fjerde väderstrecket
skyndade en liten ström fram genom den dunkla alskogen
ad Somados ulvas (Tranér) liksom jagad af
spökrädsla att komma undan dessa hemlighetsfulla orter.
Vi stodo länge ned på bron, och sågo omkring oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free