- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
334

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fria val var dén fuHkomliga ovissheten om mitt öde,
hvilket, utan att genom de aldra ringaste aningar,
omina, augurier eller dunkla prophetior annoncera sitt
behag, satt inkrapet i B—s hufvud»

Den rese-confederation, som jag med honom in»
gick i Upsala, var ställd i så sväfvande termer, att
jag hvarje afton, alltifrån min ankomst till orten,
lade mig till sängs med ett under öfver alla under,
huru långt och hvart ut härifrån jag nästa natt skulle
gå till hvila. Han hade lofvat att hem ta mig här på
stället in corpore et membiis, med pick och med pack,
efter slutad brunnsdrickning — detta var den enda
definitiva artikeln i tractaten»

Efter utvexlandet af ratifieationerna, öch nå göt
närmare bestämning af tiden när? styrde jag ut.från
hemmet fredagen den 29 juli, tidigt i ottan, och
stannade några mil härifrån hos vännerna i
Äfven der har jag i fordna* tider under min
ambula-toriska lärare-embetstid fört den pädagOgiska spiran,
och kommer alltsedan aldrig dit utån stor svårighet
att komma derifrån. Man tar etnot mig med de
uppriktigaste glada ansigten, såsom en kär gäst oGh nära
anförvandt. Min goda genius sänder med mig hvarje
gåag jag vänder mig .hit det grannaste väder och det
ljusaste humeur. Är jag förut illamående såsom na
i år — så har jag straxt eQ liten bergkelsa i
faggorna så fort jag stiger ur vagnen, på den torragåjv
den. Ja! jag känner på mig ganska tydligt, att jag
härpå stället är någonting helt annat än annorstädes,
är ett sällsamt undantag från mig sjelf; ty jag, som
vanligen har mindre att säga, än som behöfves för
cn lifagtig sammanlefnad, har alltid mer i språklådan
bland dessa menniskor, än jag hinner’ utgifva. Är
språksamheten förut utsinad till fåordighet aJfer stam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free