Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ristisk mångskiftning. Man har funnit likbeter med Jean
Paul. Den största likheten är likväl den, att inan äfven kos
Törneros träffar på engång den manligaste tankas allvar och
den yppigaste inbillnings lekj samt att denna sistnämnda
äfven bär skimrar i alla fårgor, ulom i orena, och klingar i
alla toner, utom i missljud.
Med få ord sagdt: dessa meddelningar måla Törneros i
det ovanliga samband af egenskaper, der man aldrig visste,
om man borde företrädesvis beundra Snillet, Humanisten,
Fhilosophen, eller företrädesvis älska Menniskan, Vännen,
NaturSonen. Liksom fordom i sina närmastes krets, så
framstår han ock på denna tafla: än med barnets
o-skuld, än med tänkarens vishet; ömsom den angenämaste
sällskapsman, ömsom en allt försakande och sig inom sitt
innersta slutande eremit; men alltid med hjertat fästadt
vid det Heliga, alltid med ögat rigtadt åt det HÖgsta,
alltid med en kärleksfull blick för äfven de ringaste af
detta Högstas afbilder, alltid i den ädlaste skepnad af glädje
och sorg; oafbrutet öppen för hvarje nytt intryck af lif,
af sanning, af behag, ocb oafbrutet trofast i sin tacksamhet
för hvarje gam mal L
Hvad jag här skrifver, är ej ett förord. Denna
samling behöfver intet cådant; och i annat fall skulle behöfvas,
framförallt, en mera populär för ordar e. Men en helig
skyldighet är mig ålagc% vid hvars uppfyllande jag erfar,
till hela sitt djup, sanningen af den Hädangåtognes utlåtelse
om likheten mellan den högsta hänryckning och den högsta
smärta: bägge, säger han, försätta menniskan i ett allvar,
hvari hon är ”såsom ett stilla skenlik, — med blekt anlete,
men invändigt full af öfverjordiska drömmar *)". Jag erfar
nämligen just denna underbara stillhet, der kojden af smärta
och höjden af hänryckning så med hvarandra sammansmält,
att ingen skiljegräns emellan dem kan uppdragas* Väl far
*) Del. 2 tiil. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
