Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tav
tiar redan blifvit uttalad t; och lätt vore mig, att låta det
beledsagas af flera. Men hans allmänna synpunkt for
1830-talet var och förblef, att anse det för en svensk cetas ferrea^
så i litterärt, som i politiskt afseende; der, i bägge
rigtnin-garna, en afgjord seger bekrönte den herrskande periodiska
pressens bemödanden, att ånyo göra ”friheten” till, hvad hon
redan engång forrri Sverige var, och hvad hon (enligt
Tho-rilds påstående) hittills alltid i verkligheten varit: "ett visst
partis frihet att förtrycka” Det år, som blef hans
sista, genom lefde han i den föreställning, att jernåldern
uppnått sin culmination.
Sådan var hans åsigt af de offentliga sakernas läge.
Jag har så mycket mindre funnit betänkligheter vid att
antyda den, som det just var hans förehafvande, under hans
sista dagar, att sjelf, med tillämpning på Undervisning,
Läroverk, Classicitet och Latinitet, utförligt framställa den i ett
verk, hvars utarbetande han redan hade påbörjat.
Uteblif-vandet af detta verk må skattas för en af svenska
litteraturens största förluster: ty säkert är, ehuru skiljaktiga omdö- ;
men det foröfrigt skulle föranledt, att det allmänligen hade
blifvit erkändt för ett alster af lika sällsynt hjerta, som
sällsynt snille, lärdom, utredningsförmåga, och kunnat gälla
såsom föresyn af en polemik, för hvilken det är samvetssak
att behandla motparten med hedersamhet och rättvisa.
Huruvida eljest denna åsigt var för mörk, eller Öfverdrifven, —
särdeles i afseende på de närmast befarade vådorna: det är
någonting, hvarÖfver allt ordande här vore öfverflödigt.
Förevarande anspråkslösa uppsats har ingen lust, att förvandla
ligen någon skrift, intra full af ungdom och framtid. Öfver**
hufvud förhåller sig med Tiden så, att han är alltid ung — i
själar, som äro unga. Men på den physiska och arithmetiska
ungdomen beror sådant lika litet hos Tiden» som hos den enskilda
menniskan. I sann mening hade Kjellander, den vid tjugu t vå års ålder
hiidangångne, varit •raiiae yngliog ännu vid åttiotvå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
