Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig till en af handling £fver Tiden, eller Politiken, eller
Pädagogiken. Troligen skulle han, vid forlängd lefnadsban,
hafva funnit åtskilliga hugnande tecken bebåda synkretsens
ljusning, och öfverhufvud sett 1840-talet begynna under au^
spicrer, gladare for både hans offentliga och enskilfla
ställning* Men häri äger jag ej att inlåta mig. Det anförda vill
endast göra begripligt, hvilken skakning hans innersta skulle
erfara, nar ban inom Sjelfva sin omedelbara vänkrets (or^
märkte närvaron af ett tänkesätt, som yttrade sig i motsats
till hans djupaste och Ömtåligaste öfvertygelser. Om det än
icke var så mycket motsatt i begreppet om det skildrade
Ondas verklighet och art, som fastmera i föreställningen om
medlen för dess motande eller botande, hörde han det
likväl uttalas på ett vis, der en kär och vördad röst var
honom på samma gång igenkännlig och oigenkännlig* Så skedde,
att han fann sig plötsligt stå framför en klyfta, en remna,
just der, hvar ban allraminst förmodat att en sådan kunde
lilldanas. Han såg den vidga sig; och upplefde en känsla, j
hvilken det bekantaste blef honom obekant, det förtrognaste
främmande, det klaraste gåtlikt, det afgjordaste ifrågasatt Af
det andliga jordskalf, som genomgår det europeiska tanke-och
samhällslifvet, bäfvade nu äfven hans närmaste verld, och
han fruktade att se den sjunka, lik sagans Atlantis, i ett
Jiaf, hvars bottenlösa djup skulle för alltid behålla hvad det
uppsväljt Desto större vardt hans benägenhet, att draga sigf
väl icke liksom en snäcka inom sitt skal, men liksom en
anachoret inom sin cell, tillbaka inom sin boning och sitt
hjerta.
Sina första böjelser förblef han icke dessmindre tro-’
gen. Tilläggom: han möttes i dem af motsvarigheter, som
genom inga tänkandets omskiften kunde förvandlas; De,
som föreställt sig, att någon köld, eller till och med
hätskhet, å någondera sidan i dessa förhållanden ingåff,
hafva groft misstagit sig. Det nyss före hans död skrifna
bref, som afslutar vår samlings första del, är den bästa ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
