Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xxxvm
hvilken i nedstigande linea ömhet och kärlek tili mig ned?
flyter, och pä hvilken jag kan se upp med barnslig vördnad;
då föreställer jag mig sjelf såsom en hel generation äldre,
verlden såsiom ett helt sekel skröpligare, och d*»t borgerliga
lifvet såsom en ocean med ogästfria sti’änder Så hade
han skrifvit 1825; och förutsägelsen slog in bokstafligen.
Den stund kora, då han J*för sista gången följde henne in i
kyrkan och tili den underminerade labyrint derutanföre, ur
hvilken ingen Ariadnestråd leder tili utväg*; då **de tre kloc-r
kornas dödsharmoni, i es, b, fis, (Sr henne klingad? slut*’;
och hvad han i förutseendet tillagt, att "det band, som
ännu håller mig vid Eskilstuna, faller då formultnadt sönder **)”,
blef gällande ej blott om födelsestaden, utan om jorden i all-,
mänhet. Märkbart söndersprungo, från denna tid, hans
varelses strängar, den ena efter den andra. Han syntes mer
agiterad, än någonsin, och tillika mera inom sig forsunken;
nätterna tillbragtes i nästan beständig sömnlöshet, — nu
ofrivillig, men visserligen derigenom ökad och stadgad, att han, för ätt
uppfylla deras långa timmar, oafbrutet fortsatte dagens arbeten.
Dittills hade han, åtminstone under sina besök i hemmet, kun-^
nat — så lekamligen, som andligen — hvila. Men hvilken
öfrig fläck kunde ersätta honom Modrens grönskande tomt
oql} ]ÖQU~alleen från kyrkgatan nedåt gården, der, så ofta
han dit från Upsala återkom, ”sjelfva fotterna drogo en
känsel af marken de trampade, liksom de ännu ville förnimma
fjäten efter barnkängorna ***) ? ” — Desto lättare tycktes han
böra Öfvertalas, att gripa sin pilgrims-*staf till en längre, en
europeisk resa; efter hvilken han ock ofta hördes längta.
Särdeles stod hans håg tili Rom och dess omgifningar. Tjenst-r
ledighet hade gerna beviljats, och i vägen befunnos inga förr
huggningar af penning-sorger; ty hans ekonomiska
omständigheter kunde (sedan han blifvit Professor) kallas goda, i föl$
*) I, D. sidd. 131, 132. **) S. D. sid. 90.
***) S. D. »id. IM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
