Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett testamente värdt étt ihågkomma, Det innehåller
åtskilligt att tänka på. — ”H vårföre”, — heter det i hans
Dag-boksid. 11, — ”hvarfore skole vi hänga de Gamla i
kjorteln beständigt, då desse i stället utbildade sig sjelfve? Så
frågar nymodingen. Om det vore fullt sannt, att de
hämtade allt af sig Sjelfva, så vore dock svaret lätt: de behöfde
mindre några klassiska mönster, emedan de sjelfve voro
det; hela tiden var klassisk. Likväl kommo de lika
litet, soin vi, långt fram, utan rika skatter af tradition.
De hade sina förfäders lif och minnen i arf, och behöfde
alltid stödja sig på dem’7. Han hade kunnat tillägga: våra
förfäder, — böra de sökas endast i Skandinaviens urskogar?
Eller månne till dem ej först och främst höra de, som tillika
.äro den europeiska odlingens? Ja, kunna vi, utan grundlig
bekantskap nied dessa, ens förstå de förra?
Också blef sa väl denna hans nitälskan, som hela
sammanfattningen af hans stora och vackra egenskaper, på det
värdigaste vis tolkad af det Universitet,’ hvars medlem han
varit. Nyss före sitt frånfällé utnämnd till dess Styresman,
erhöll han till efterträdare i Eectors-ämbetet en Vän,
hvilken han i ett af sina bref (sid. 265) lika sannt, som
älskligt, tecknat; och denne vän, som äfven särskildt värderade
hos Törneros den lifliga naturblick, hvars klarhet och
njut-iiingsförmåga voro förhöjda genom naturhistoriskt sinne och
någon ungdoms-sysselsättning med botanik, har i sitt Programm
skildrat honom med ord, dem jag — ur alla skäl —
fullständigt här nedanföre meddelar *).
*) ”Funestum et lugubre fuit Rectoratus mei exordium. Vulnera
nondum ad cicatricem perducta miserarido officio cogor re fri ca re.
II o rum autem omnium nullum crudius, nulltim, cujus non mod o
ré-cens etiainnum dolor depclli, sed etiam insidens postmodo memoria
deponi minus posse videtur, quarn quod nobis inflictuin est decessu
ipsius Rectoris sollemniter dicti et inaugurati, Eloquentiac cl
Po£-seos Prolessoris, Magistri Adolph i Törneros^ viri cum munere
et notnine, tum re el omni vita magnifici; ut qui, q«A er.it iiigenu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
