Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru 8n härmed må gå — förgäfves har han icke
lefva t, äfven såsom författare; de häfdaböcker, der svensk vit-*
terhet och vetenskap förtäljas, skola icke bortglömma hans
namn. Men hvad är sådan odödlighet, — jemtäl hos den
störste skriftställare, skald, konstnär, — mot odödligheten i
deras hjertan, hvilka man älskat, mot qvarlifvet i deras
minne, hvilka man sökt glädja, upplysa, leda, gagna, enligt
bästa uppsåt och bästa kraft? Till denna åminnelse, deri
enda som fullt motsvarar sträfvandet derefter, inskränkte ock
vår förevigade Väns ärelystnad alla sina Önskningar. ’ Han
var obekymrad om hvarje annan dom, än Guds och Deras,
för hvilka han lefvat. Och i slik bekymmerslöshet mötte
han den stund, som äfven af de visaste med bäfvande hopp
afvaktas; den stund, när, i förgängelsens yttersta luttrings-eld,
”der Gott, des Irdischen entklcidet,
Flammend sich vom Menschen scheidet*)”,
eller det oförgängliga Guda-belätet af k läder sig allt, hvad
icke är den sanna, den himmelska Menniskan*
IV.
Craf-sång **}.
N«r framför ögats utsigt, oförtänkt ,
En glansfull dag har sig mot natten sänkt,
Och blott en strimma, öfver dunkel mo,
Slår kring hans tinning, stupande till ro,
*) Schiller, i den herrliga slut-strophen af hans poem: ”Das
Ideal und das Leben”«
**) I Universitetets och de närmaste Vanucrnes namn, den 51 Jan.
1830.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
