Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afsledskrans af allt det ljus, som flytt:
Hur kantas ej sinnet, likt sin rymd, förbytt!
Stum hvilar jorden; ur Naturens brost
Dock tränger fram en tanka utan röst;
En längtan, suckande från rum till rum,
I löfvens susning och i vattnens skum;
En saknad, bittert ljuf, som gråta Till,
Men måste låna menskans tår dertill;
En tingens bön till oss, att åt dem bli
En tolk, i tal, i bild, i melodi.
Då bäfvar hjerta t, af sig sjelft blott: hördt,
c
Liksom ett baf, af månens strålar rördt;
Då genomgriper oss en namplös klang
Af lifvets och af dödens sammanhang,
Ett verldsqval, som den klagan innebär,
Att hvarje jordiskt lif blott styck verk är,
Att ock den skönsta dag, som solen tändt,
Var blott ett flyktigt, slocknande fragment!
En anpan komma skall men dock ej han;
Ej en, som så slår all vår kärlek an;
Ej någon, som med samma tjusnings art
Ger viljan föremål och hoppet fart.
Hvad återstår? Att tacka Himlen fromt,
Med minnet rikt, — fast ack! ändå så tomt, —
För hvad som var — för detta "aldrig mer",
Hvars drömbild själens blick odödligt ser!
Hvad ofta så vårt hjerta ensligt kännt,
När mellan dag och midnatt Tiden spännt
Sia bryggäs hvalf af skymning och af sken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
