Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alt skåda ner på sömn och död allen:
Detsamma känns, o! i långt högre mått,
När från vår jord en Genius har gått;
När sista glimten af det ljus han gaf,
Slår ned i strålregn på hans svarta graf.
En sådan har oss lemnat nyss — en man,
Hvars plats inom vår krets ej fyllas kan;
Omistelig, som Lärd, som Snille, — än
Omistlig mer, som Menniska, som Vän!
I denna varelse, för oss så kär,
Hvad ädelt fauns, som ej var samladt der?
Hvad makter, eljest spridda vidtomkring,
Band här en ande i sitt väsens ring!
En tanka, famnande allt Skönt och Sannt;
En qvickhet, klar och skarp som diamant;
En bildningskraft, på farg- och tonspel rik;
En känsla, stämd till evigt ren musik;
En vilja, till hvar handling oförsagd,
När pligten kräfde möda eller bragd!
Så stod han, — son af klassisk fordomverld,
Af hvarje vitter blomnings gullfrukt närd:
Förtrogen så, som med Venusiums Svan,
Med Shakspeares, med Jean Pauls och Byrons ban
Af Goethe fostrad, som af Sophokles;
En nektargäst vid Hafis drufvopress,
Som vid Anakreons; med Ögat ljust
För forskarns stjernor, som för skaldens; tjust
Af Hegels slutkonst, som af Böhmes tro;
Hos Plato hemstadd, som hos Cicero.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
