Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä varm, sä alltid lik sig, och 5ndå
Så alltid ny att älska och förstå?
Hur kom han ej i sina vänners lag,
Så oskuldsgiad, med allt sin själs behag,
I gnistor och i stöt elektriskt kändt, —
Ett eldfylldt och dock ljusmildt element!
Der satt han 1 jätten i hvar snillestrid,
Nu sall, ett barn, i menlös lek och frid,
Med hjerta for hvart grand af lif, hvar lott
Af menskligt öde och af menskligt god t.
Hur hänryckt spratt han opp, så mångengång,
Vid ly»ningen till strängaklang och sång;
Hur steg i glans, med hvarje blink förhöjd,
Den fina. strålen af hans ögas fröjd!
Hvem glömmer detta anlet, skärt och blekt,
Till tår och löje lika lätt bevekt,
Nlr, uppenbarad mer med b var minut,
En luftig Psyche der slog vingen ut?
Då var han fullt sig sjelf; med rik magi
Musik ban tänkte, talte poesi,
Och på hans tunga hvardagsprosan fick
En adlad udd, en rörlig stenstyls *kick. —
Och likafullt — ack! hvad var detta allt
Emot hans andes innersta gestalt,
Så blygsamt gömd, som genomskinligt skön, —
Helt synlig blott för Gud, i ensam bon?
När mork han stundom fann sin lefnads dal,
När Öfvermatt af själ och eld gaf qval,
När ljufva önskningar, dem jorden svikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
