Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praepositonerne. De stå i^Hotn. med ett starkare
uttryck kanske lika ofta för siu egen, som för Casus
skull, liksom åter Casus alltid står för sin egen skull?
ja — ingen medlem i språket uppoffrar egentligen
högot af sitt sjelfberoende. Men hänger det hela
ändå ihop under en sådan Republtcanism? — Ja. —
Men, mon Dim! regera då icke propositionerna casus?
— Jo! men icke såsom jag tänkte mig dem 1804 då
jag lärde mig skrifva Therna, och som kanske
mången annan ung och gammal tänker det, ungefär
sålunda: n« står t. ex. verbum proficisci resfärdigt:
detta har i sin lydno en och annan prsepositian såsom
exy in, ady ab och dylikt. Nu säger proficisei åt
endera hyrlakejen att efter som proficisei vill ställa sin
kosa, ”hör på! Exl gå sta och hämta hit
substanti-▼umet urbs. Urbs har åter för beqvämligare
hämtnings skull åtskilliga handtag, —is, —t, —emr
•— e, men exet kan ej grabba tag i annat än c, och
derföre fbljerjnu urbe med, och så bär det af.
Casus-ändeisen är ingen tillfällig yska: preposition ingen
hake. Det är en regering, som uppstår af en inre
nödvändig frändskap emellan prseposition och casus,
ej en atömistisk aggregation, utån en dynamisk
attra-ction, liksom magneten och jernet inbördes närma
sig hvarandra. 1 den episka poesien får man
åtminstone en aning om en allmännare rection, der både
regent och lydande yttra en lika hvarandra mötande
verksamhet. Ja casus foga sig till alla partes
orationis eller betraktade såsom flexioner, som blott äro
mechaniska tecken af ett så eller så beskaffadt
beroende, utan såsom modificationer af det yttre eller
inre, hvilande eller rörliga förhållandet och
förbindelsen emellan tvenne föremål. 1 det episka
språket ligger i hvarje ord en sådan begreppets fullhet,
att det sjelfmant påkallar ett motsvarande begrepp
och en med den analog förändring i ett annat ordr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
