- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
43

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ordentlighet) som sällan träffas hos män, utån
att de äro pedanter.

”Furstar tillkännagifva sin ankomst, och sin
bortgång, — till ock ifrån de städer de genomresa,
äfvensom till och ifrån lifvet — genom kanoner, med
mord-och blod-tecken således. Vårt verldssystems furste,
Solen, betecknar och sin opp-, och nedgång i
mål-nen med ingen annan af de sju färgerna än blodets.”

Hvarje öfverraskande eller våldsam förändring i
den vanliga gången af vårt lif, om den ock vore
aldrig så efterlängtad, förer med sig en egen rysning,
som griper med en skär makt, ofta i sådana
momenter, då vi till och med känna en pligt, att yttra
glädje. Äfven det oforväntade återseendet af älskade
vänner är i första ögonblicket en smärta: vi måste
göra först bekantskap med hvarje lycka, innan vi
kunne rätt glädja oss deraf, och vi förskräkas till och
med för våra egna önskningar, då de plötsligt gå i
fullbordan.

Tröstlös var visserligen den hjertlösa tid, d&
Voltaire och consortcr med sina upplysningsfacklor
afsvedde alla högre känslor —- undantagande
sjelf-känslan — då man med ljumt småleende visade sitt
öfverseende ej blott med det onda, utan ock med det
goda: — då man vällustigt kittlades af den
sjelfför-nöjelsen, att ej mer vara slaf i några främmande
Qettrar, och att nu med fri disposition kunna drifva
slafhandel med sig sjelf.–Men ej mindre
tröstlös är vår tids anda, som nyss vaknat ur den
förra syndasömnen och andeliga döden till en allmän
verldsånger och ruelse, men ännu famlar utan tro.
Man har hunnit till klart medvetande, att en frihet
Ifrån något är ingen, då den ej tillika är frihet till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free