Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något. Men ännu har man ej funnit detta något,
hvarpå man kan rigta den lössläppta obestämdt
irrande kraften. Kraften uppgår i rök, eller faller
för-slappad ned af sin egen lijelplösa ansträngning, af
brist på former till sitt stamhåll; — ty formerna för
det heligaste äro nedbrutna, och med detsamma
viljans form: handlingen. Hvar finnes väl nu något
motsvarande till de gamlas ethiska xalov och
deco-rum, hvarpå ens charakter, sinnesart och grundsats
utan förfång för. sin individualitet tryggt hvilade,
och uppträdde objectivt lefvande? — Hvar finnes
^letta kuXov, annorlunda än s,åsom skuggspel i en hop
Jumpna convenaucer i societetslifvet? ty i det
mensk-liga lifvet frågas ej mer efter quod decet, utan quod
licet, hvilket i den stora religiöst-moraliska licensen
har ingen annan gräns, än den liflösa lagboken, som
ock numera likt ett utnött urverk visar sju för två,
allt som man tummar det i dess haltande och
afstan-nande gång ty den har ibgen annan borgen för sin
.auctoritet, än gammal vana.
Hvar och en är således landsfbrvist till sig sjelf,
att skapa en egen verld af sitt töckniga chaos. Men
i vår tid pliktar menniskan hårdare än nånsin, för
det hon af ålder ställt sig såsom sin egen guldkalf
på spetsen af universum. I början visste hon icke
egentligen hvad hon gjorde: hon fann sig endast väl
.af att vara i det förnäma sällskapet af ned på jorden
nedtagna gudar, Småningom förlorade sig det
himmelska sällskapet bland pöbeln, och menniskan
trånade en tid ensam och gudlös, tills hon vände sitt
.öga mot höjden, och der skådade det heliga i blid
klarhet. Då såg hon sitt eget intet, och var glad att
ur gruset fä tillbedja, och att såsom ett fromt barn
få en huld blick från ett fadersöga. Men fromheten
varade ej länge och sjelfmyndighcten vaknade små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
