Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och själ 1 endrägtig förening, ehuru den materiella
sidan är den öfvervägande. Derefter märke vi en
söndring genom flere grader, tills ändteligen
abstra-ctionen för våra ögon representerar sig strängast i
den oorganiska naturen. Der är — liksom i hvarje
abstraction, äfven den menskliga tankens — materien
i egentlig mening död, och dess själ är den abstracta
tyngdslagen: det är ett mathematiskt
enhetsförhål-lande som utgör dess lif, liksom en logisk copula.
Småningom vaknar ideen till individuellt lif genom
organismens grader: anden beherrskar allt mer
materien. tills den här på jorden kommer så långt den
kan komma i menniskan. Redan hennes gestalt har
förädlat sig till något idealiskt, i motsats mot de
öf-riga djuren: deras ensidigheter äro hos henne
öfver-gångna till jemnvigt, och harmoni: allt synes hos
henne vara mer danadt efter en fbrnuftig planmässighet»
En vidare kroppslig förädling genom själens
indivi-duella öfvermakt är att vänta 1 en högre verldsgrad»
Ty vi se genom otaliga analogier, huru ideen i sitt
första steg till verklighet ej ännu vet reda på sig
sjelf: den reder sig genom motsatser, och
individualiserar sig mer och mer till en sjelfständighet, hvari
den tillika afkläder sig den materiellt envisa egoistiska
sjellViskheten och småningom återgår till en
förklarad allmänhet. -— Graderna äro således dessa: ideen
vet ej af sig sjelf; ideen vill veta af sig sjelf;
ideen vet af sig sjelf. I första fallet är väsendet
dränkt i materien: 1 det andra är det i strid dermed:
i det tredje har det vunnit seger och i sig dränkt
materien. Ideen utgår såsom materia, uppsmält i den;
då är den ännu omogen; sedan anstränger den sig,
renar sig ända till ytterlighet, och materieif gör i
samma mån motstånd, tills det inträffar att ju mer
crass den sednare är, ju subtilare blir den förra;
sluteligen börja de gå hvarandra till mötes den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
