- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
100

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den söndring ändligheten medför. Den förbistring i
physiskt afseende, som efter den ena åsigten
öfyer-gått menskligheten, har för historiens egna ögon
föregått inom menniskonaturens andliga region.
Historiens dagsida har äfven haft sin analytiska period, ja!
den- varar ännu, ehuru i ett vidslräcktare omfång
än fordom. Ifrån ett elementar-cliaos har religionen
splittrat sig i religioner inom sjelfva den ädlaste
racen j och bildningens alla grenar hafva isolerat sig
och ikludt skarpt individuella former. Endast i det
högre allmänna, som bibehållit sig såsom
attraherande likhetspuncter i dessa motsatser, ligger möjligheten
för en återförening, liksom åter i den individuella
bestämdhet, som hvarje parti antagit, en möjlighet
ligger till en återförening i större stil och ined mera
djup oeli genomgripande betydelse. Ingen förbättring
sker utan försämring: detta synes vara hela
skapelsens stränga lag. Utan en förändring i det goda sker
intet framsteg till det ännu bättre. Om nu man ej
kan neka en relativ försämring, ett urartande i
ensi-digheter hos den ädlaste menniskoracen, äfven inom
den kortare period som historiens ljus upplyser — om
denna race synbarligen sönderfallit i så många
mindre racer och ändå är den samma, hvarföre ej
antaga det ännu lättare antagandet, att innan ännu
eul-turen vunnit nog styrka att blifva ett fast
föreningsband mellan menskligheten, en mängd stammar sl.iljt
sig ifrån urlandet, och af brist på psycliisk kraft
dukat under för den physiska yttre öfvermakten? Ett
sådant urartande repeterar sig dageligen: familjer
antaga ofta en viss ensidig stämpel i pliysiognomien,
som ej utplånas genom många generationer, — och
i allmänhet göra alla egenheter, ju mer de sträcka
sig till det kroppsliga, desto längre motstånd äfven
sedan de andeliga anlagen gifvit v i ha för en allmän
bildnings afsimilcrande function. Ja! lika så natur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free