Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kommer upp ibland Mammalia, ja mer inskrän^
ker sig naturen. Elephanterna, hvilka mest bland
djuren hafva en skugga af personlighet, utgöra
kanske det minst manstarka species. Till enhet i sia
högsta grad sträfvar hela naturen, och den är
fullkomligast, der den uttrycker sig i ett enda individuum.
Jorden har hunnit fulländningen af sin skaparkraft,
då menniskan framstod: hon är planetens högsta idé:
det djuriska idealet är i physiskt afseende uppnådt, ■—
och derföre, lika litet som Universum lider mer äa
en Gud, lika litet vill Jorden hafva mer än ea
dju-reas Monark. Menniskan är sitt eget individuum och
tillika sitt eget genus, och uttrycker sjelf med frihet
fullständigt det physiska allmänna begreppet af
menniska , då deremot djuren med deras individuella
olikheter liksom hjelpas åt att complettera spheren af
deras slägtes idé. Men menniskan 1 ef ver ej blott
och är till för din egen skull — hon är ej blott ett
individuum såsom djuren — utan hon handlar ock
för sin egen skull — hon är person. Hoa är en
moralisk och dramatisk enhet, drifven af ea förnuftig
frihet och hejdad af ett förnuftigt öde. — Na har
menniskan såsom det fullkomligaste individuum —
emedan hon förenar de djuriska predicaterna i den
högsta harmoni och inom dea fullkomligaste, mest
Concentriska spher — hunnit till den punkt i den
telluriska skapelsen, att hon utgör det fullkomligast
fyllda rummet. Såsom sådan har naturen ej, så
mycket på henne såsom Physis ankommer, velat eller
kunnat skapa mer än en enda af det slaget. Det
är endast ofullkomligheten i all materiell prodnction,
som gör att allt äfven (på sin högsta grad af
fulländning faller sönder i dualism. Deraf har naturen ej
kommit längre än till frambringandet af en man och
en qvinna, hvilka tillsammans nttrycka ideen af
phy-sisk menniska; och genom sia planetariska tvåsidig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
