Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iaa
nuftiga friheten sammanfölle slraxt med del
förnufti-ga ödet så behöfdes ej mer in en enda man, hvars
handling då tillika sammanföll med en salig ro.
Men nu år det manliga förnuftet i sin första daning
en atom af mensklighetens idé: det fordras ett
manna-slägte för att genom en tillräcklig liksom massa af
förnuft kunna fullända denna skapelse. Det
ursprungliga slägtets förnuft Sr &nnu blott en flytande
substans, som ännu nästan gränsar till den materiella,
sin-liga verlden och ur den heratar sin näring: det fir
ett ideellt ljushaf, der den högsta ideen ännu är
bunden och utan bestämmelse. Allt är försänkt i en
allmän — ännn icke individuell åskådning. Ljus och
mörker äro ännu ej åtskilda, och tiden är ännn ej
vatten. Men af den materiella verldens många hjul och
kuggar drifven, börjar tidens visare, reflexionen, sin
rundel, och skrider ooh skrider tills det blir midnatt,
och sedan åter till dess en klar middag står der i
full glans och tiden försvinner, då Guds och
menni-skans ideer sluta sig om hvarannan.
Så går dramat af det högre menniskoEfvet som
ett andeligt skådespel öfver hela jordens skådeplats,
i mångfaldiga acter och utbildningar. Slägterna
försvinna och framträda på scenen: utsigterna mörkna
och klarna. Iiatastrophen fördunklas ömsom, ömsom
infaller liksom en strimma af aning derom för de
handlande, spelande; men ingen kan hoppas att skåda
utgången , förr än ödets triumph är fulländad och
täc-kelset borttages för ett till andeligt lif förklaradt
slägte. Då framsläpa vi ej, såsom personer, voler
och skuggor ett mörkt och dyétcrt lif9 der vi äre
mer plågade än tillfredsställda af vårt ensliga
medvetande, drömmande om andras medvetande, om
vår ställning till dem och till Gudomen. *Vi blifve
lefvande lemmar i den stora mensklighetens andeliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
