- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
122

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

under det deras hustrur spinna. I ett climat, det
kläder och föda äro nästan umbärliga, emedan
Naturen sjelf kläder och föder menniskan, nästan med
bara luft, skulle det fordras en i högsta grad ener-*
gisk regering att väcka folket till någon verksamhet.
InbillningskraftenS verksamhet är den enda, som hos
detta sysslolösa folk underhåller ett sken af att lefva.
Man må kalla detta> vilda lif, blandadt med
civilisation, älskvärdt, naivt, originellt: det kan vara
ganska artigt att se .Calabresarne gå i marsch ätt odla
sin jord, med en fiolspelare i téten, och dansa litet
emellanåt för att hvila sig ifrån marschens
arbets-möda: man må prisa den oförskämdhet såsom en
barnslig oskuld att bättre klädda personer tigga
pengar af främlingar; — mig föreftnla sådana charak-t
tcrsdrag temmeligen föraktliga.

Qvinuolr ftrd så veka, så milda, så fina, så
deltagande, så ömsinta, så kärleksrika, att man har svårt
ätt finna orsaken, hvarföre de kunna så litet med
hvarandra. Deras språksamma förtrolighet är
oftast ingen ting miiulrc än förtroende. De flesta
af det sköna könet äro så hala och falska emot
hvarandra som nattgammal is: vänskapen får ej fotfäste
och vågar sig ej ut på djupet. De äro för höfliga
mot hvarandra för att formligen bryta löst i osämja,
och för giftigt sårande vid ett uppkommet groll, för
att kunna rått hjertligen försonas. De Aro i
allmänhet långt flitigare mot hvarandra, än mot männcr:
och männertta äro ofta nog ötacksamme, att vara
långt mindre redliga mot dem, än mot personer af
sitt eget stegte.

Det är ett något misstänkt tecken, när en Dam
börjar försumma sin parurc, ea sådau likgiltighet ar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free