Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De äro så ock; ty snillet säger sanningar, som räcka
för alla dagar, ej blott för tillföllet, emedan det Ar
verldstankens organ.
Om man vill öfversätta satsen: jag är jag] på
Danska (jeg ur jeg), eller Franska (nioi je svis moij,
så förvandlas dess abstracta allvare i ridicul. — Om
fruntimmerna i Europa — liksom qvinnorna bos
somliga Americanske border — hade sitt eget språk skiljdt
från männernas, så vore denna sats derpå
oöfversätt-bar. De vore ej i stånd att uttrycka den
annorlunda än: min man är jag. Qvinnan äger ej något
jag med spaltning eller med accent. Derföre äro de
ock mindre blottställda för sjelfvosotens
skälfvo-sot (egoismens frossa).
Förståndets ljus är nu för tiden ovanligt
blossande, emedan det brinner i bara veken, af brist på
naturens närande olja i det uttorrkade sinnet. Det
fordras en ny lykttändarc, som lagar om lampan.
Vårt tidehvarf är dels ett plagiat dels ett
lån-gods från alla andra tidehvarf.
”Bokstafven dödar men andan gör lefvande.”
Ordet är väl den paroll och lösen, hvarpå man känner
själen. Men det tål väl vid att till en viss grad
dämma talets cascader, att det ej må bli alldeles torrt1
invärtes. Ty själen upplöser sig hos pratsjukt folk
i bara ord, emedan de ej lemna tanken tid, att åter
sätta sig till själ. Vexelförliållandet mellan själen
såsom väsende och talet såsom form är starkare, än
man nu för tiden tror, då den tystlåtne anses för
Dagb, Ant, 12»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
