Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inskränkt och dum, och den åter som bäst vet att
parlera, tros stå på en .svindlande höjd af vishet.
Hvarje menniska behöfver till utvecklingen af
sina krafter cn mängd kalla och regniga dagar. 1 en
oafbruten lyckas solsken brådmognar menniskan, och
duger hvarken att gömma eller kasta bort.
När man längre tid varit skiljd ifrån ett studium,
som man med ifver drifvit, fordras det tid och
besvär, innan ens närvarande tankar hinna förnya
bekantskapen med sina gamla slägtingar. Man är ej
rätt hemma i sitt eget hus.
De gamla staternas förhållande sins emellan var,
med all fosterlandskärlek och försakelse i det inre, ej
annat än en använd Fichtesk egoism. Staten var jag:
andra stater voro dess icke-jag, dess motsatser.
Strängast uttala dt och utöfvadt visar sig detta i Rom, der
alla i verlden, som icke voro Cives tiomani, (barn,
slafvar och den öfriga menskligheten utom Romerska
republikens inhägnad) ej betraktades såsom personer
utan såsom ting. Medborgaren roffade alla
rättigheter från menniskan.
Själen blir snart en vekling, om den, utan
tankekraftens gymnastiska ansträngningar, endast hvilarpå
phantasiens eiderdunsbädd. Hela lifvet blir derigenom
en smygande nerffeber»
Djuren äro ur naturens trossbod utrustade hvar
med sitt undergevär till anfall eller försvar. Men
hvarje djur får ha det så, som det är gjordt. Det
duger vanligen blott för ett visst behof, och emot
vissa slags fiender, —> och ehuru förträffligt det ode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
