- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
214

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tet, äfven Guds egen, af honom göres till cn
pro-duct af Sjelfva intelligensens tanke, utom hvilken allt
endast uttrycker ett ofullkomligt oeh grundadt vara.
I detta afseende ftr man pä den Fichteska idealismens
pantheism. Detta Logikens högmod måste q väsas,
till ett ödmjukt erkännande, att den sfisom Logik ej
kan ge annat än en hypothctisk upplysning om
tingens Yara, d. v. g. att allt som är, nödvändigt är
under de uppvisade bcgreppsformerna; — men att
man derföre icke har ännu rätt till litsägande af
deu satsen, att någon ting är. Huru man kommer
till ett vetande om tingen, såsom en utom oss
liggande verklighet, huru man med ett ord kommer till
kunskapens objcctivitet, återstår ännu såsom ett
oupplöst problem.

Konsten och i synnerhet poesien har i våra
dagar förnedrat sig till ett slags kokkonst, som tillreder
för menniskodjuret något till mättnad. Förr var i
vitterheten tungan symbol af det assthetiska sinnet:
smaken gick mera ut på det qvalitativa och formella;
man sökte i föremålet det eleganta, lena, fina — det
materiella kom mindre i beräkning. Nu råder
gomen, hvilken grofsinliga organ yrkar på bukfyllnad,
jemte något som rafflar i halsen. Vid början af
seklet var man ännu något skygg för det gräsliga,
åtminstone för allt för långt drifna atrociteter. Det.
gråtmilda och rörande, eller det i inskränkt och
vanlig mening sentimentala var då ännu i tycket: Kozcbue
och Iffland florerade på denna räkning. Men sedan
tårarna utsinat och nerverna domnat, måste man
sticka och bränna sig till känsel, och knappt nog förslå
vidare Lord Byrons och Victor Hugos tor turkamrar,
för att väcka en lindrig rysning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free