- Project Runeberg -  Om köp och byte af lös egendom. Kommentar till lagen den 20 juni 2005 / Senare delen omfattande §§ 42-71 /
8

(1906-1908) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 Rubriken till §§ 42—54.

godset varit bättre, än köparen enligt aftalet haft rätt att fordra.
I allmänhet måste detta spörsmål säkerligen besvaras nekande,50
och endast för så vidt säljaren vid aftalets ingående eller
fullgö-rande skulle hafva urisstagit sig i fråga om någon väsentlig
egenskap hos godset — exempelvis trott ett guldsmycke vara af mässing*
eller en tafla af en berömd konstnär vara endast en kopia — torde
allmänna rättsgrundsatser angående verkan af villfarelse
understundom kunna föranleda därtill, att säljaren äger påyrka återgång af
aftalet eller återfående af det gods, som till fullgörande däraf
af-lämnats. På frågan om förutsättningarna för bifall till en dylik
talan51 kuijna vi af naturliga skäl här icke ingå.

Innan vi lämna spörsmålet om begreppet fel i godset, återstår
oss att nämna, att de därom i lagen gifna bestämmelserna väl
närmast afse sådana fall, då »godset» utgöres af en eller ett flertal
saker i juridisk mening,52 men också torde kunna komma till
tillämpning,58 då en fordran eller annan rättighet utgör föremål för
försäljning.54 Härvid må erinras, att för så vidt ej omständigheterna
i det särskilda fallet annat föranleda, man har att bedöma
felbegreppet efter objektiv måttstock och att enligt både inom55 och
utom56 vårt land härskande rättsåskådning den, som öfverlåter en
fordringsrätt, äfven om öfverlåtelsen sker mot vederlag, icke är
ansvarig för fordringens »godhet» utan endast för dess >äkthet>
eller riktighet.57 Köparen kan alltså i dylika fall häfva köpet eller
fordra skadestånd, om det sedermera visar sig, att fordringen icke
existerade eller icke tillkom öfverlåtaren,58 men däremot kan han

50 Jfr J. A. 26 s. 569 samt angående beställning Hasselrot s. 1949.

61 Jfr. T engwall s. 125 § 12, Hagerup tf. 101: n. 8, Lassen § 46: n. 37,
§ 79: n. 27, § 83: n. 39, Grundtvig a. 193, Meller: Forudsætninger s. 244—247
och ett af sistnämnde författare i U. f. R. 1907 s. 211—212 anfördt amerikanskt
rättsfall.

62 Jfr ofvan, Rubriken vid not 6—14.

68 Den praktiska betydelsen af det i texten berörda spörsmålet visar sig bL a.

däri, att enligt vår åsikt preskriptionsbestämmelsen i § 54 äger tillämpning i dessa
fall. — Enligt N. mot. s. 5 a skulle § 51 i sådana fall aldrig kunna åberopas.

M Annorlunda B. G. B. 459, se Crome § 220: n. 2—3. Jfr ang.
tillämpningen af §§ 459 ff. å försäljning af värdepapper uppsatser af Düringer och
Hagens i D. J. Z. 1905 s. 374 ff., 664 ff., ang. försäljning af en affär (ofvan, § 1
not 16) R G. E. 63 s. 57.

66 Jfr Abrahamsson s. 208 a, Nehrman s. 367 § 22 i. f., Schrevelius II
s. 416—417, 426-427.

66 Jfr angående dansk-norsk rätt Lassen § 50: n. 66—71, Hallag er- Aubert
s. 183-190, Aubert § 13 n. 27.

bl På denna ståndpunkt stå de flesta utländska lagar; se sålunda C. c. 1694,
8. 0. 192, B. G. B. 437, men Ö. 1397. Jfr Windscheid § 397: n. 3, Crome
§ 218: n. 30—32 och Grundlehren § 21: n. 104-112.

58 I detta senare fall torde köparen för öfrigt kunna åberopa grunderna för
§ 59; jfr ofvan, § 23 not 34 och 51. Jfr angående öfverlåtelse af förlagsrätt
N. J. A. 1903 A n:o 468.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ategendom/2/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free