Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ’ § 43.
särskilda fallet. Dessa kunna ofta härutinnan gifva ledning, äfven
om någon uttrycklig bestämmelse i detta afseende icke träffats. Så
t. ex. kan man stundom redan af prisets relativa höjd eller ringhet
draga vissa slutsatser härutinnan.3 I fråga om betydelsen af i
af-talet använda kvalitetsbeteckningar (prima,4 sekunda, finfin, halffet,
medelstor o. s. v.) har man naturligen att rätta sig efter
merkantilt språkbruk.6
I åtskilliga utländska lagar har man försökt att i allmänna
ordalag angifva de fordringar, som vid leveransaftal eller öfver
hufvud vid generiska prestationer kunna ställas på varans
beskaffenhet. I allmänhet6 stadgas, att denna skall vara af medelsort
och medelgodhet, eller åtminstone,7 att den icke får vara »de la pius
mauvaise espèce»,8 och en dylik fordran uppställes ofta9 äfven utan
stöd af någon uttrycklig lagbestämmelse. En mot säljaren mindre
sträng grundsats har kommit till uttryck i N. L. B:s förslag. Där
stadgades,10 att om vid leveransköp inom den bestämda arten
funnes gods af olika slag, säljaren ägde lämna gods af det slag han
ville.11
Att 1905 års lag icke innehåller någon bestämmelse i berörda
afseende, anse vi för vår del12 ingalunda som någon brist hos
densamma, då vi äro öfvertygade om att dylika abstrakta uttalanden
sakna allt praktiskt värde, då det gäller att bedöma, huruvida en
vara är leveransgill. Begreppen medelsort och medelgodhet äro
alltför sväfvande för att härvid lämna någon ledning.18 Det enda,
som kan fordras utöfver det redan sagda, är, såvidt vi kunna finna,
att om köpet är af handelsköps egenskap eller eljest13* afser gods
3 Jfr Windscheid § 255 n. 16, Stäng: Vüdfarelse s. 72—73 samt rättsfall i
N. J. A. 1903 A n:o 201, 1904 A n:o 330, 1905 s. 182.
4 Jfr N. T 1886 s. 615 (sill), N. J. A. 1877 s. 431 (mjöl), 1897 s. 208 (bom-
olja), 1900 s. 488 (talg), 1906 s. 415 (mjöl), 1883 A mo 369 (d:o), 1892 A n:o 216
(Ärter), 1895 A n:o 348 (salt).
6 Jfr N. J. A. 1880 s. 408 (»författningsenlig» fotogen).
6 Så S. O. 81, B. Q. B. 243:1, H. G. B. I: 335, 11:360. Jfr Crome §
147: n. 11—13, Staub § 360.
7 Jfr Schrevelim II s. 431.
8 Så C. c. 1246. Jfr Zachariæ § 298 n. 5.
9 Se sålunda Hagerup s. 96: n. 27—28, Aubert § 13: n. 9, Lassen § 83: n.
11—13 och Kjøb s. 6, Hindenburg s. 36: n. 3-—4, Grundtvig: Lov om Køb § 43 n.
4, D. mot. s. 27 a-b. Anförda norska författare finna det tvifvelaktigt, huruvida
nämnda fordran kan uppställas för de civila köpens del. Mot densamma yttrar
sig med utförlig motivering Stäng i T. /. B. 1906 s. 298—303.
10 N. L. B. 28. Se däremot Lassen i T. f. B. 1898 b. 96.
11 Så ock Serlachius b. 32: n. 3, Stäng i T. f. B. 1906 s. 299.
18 Jfr ock yttrande inom H. D. vid granskning af N. L. B:s förslag, N. J.
A. II1901 n:o 1 s. 65.
18 Jfr Chydenius s. 131, Stäng i T. f. B. 1906 s. 301.
18 • Jfr ofvan, § 42 not 84 b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
