Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115.
okunnighet om fel eller brist,3 som kunnat uppdagas, därest ban i
rätt tid föranstaltat om en så pass ingående undersökning af godset,
som efter godt handelsskiek knnnat ifrågakomma.
§ 51 utsätter icke någon påföljd för köpare, som åsidosätter
sin undersökningsplikt. Detta är fullt afsiktligt och har berott
därpå, att en sådan bestämmelse för det stora flertalet fall skulle
utgöra en doublure i förhållande till § 52. Om nämligen
underlåtenheten att föranstalta om undersökning har till följd, att äfven
reklamationsskyldigheten åsidosättes, inträder tillämpningen af
nämnda paragraf. För sådana fall åter, då köparen icke brytt sig
om att undersöka godset, men af en tillfällighet blifvit underkunnig
om fel däri och af sådan anledning eller rent af på måfå
reklamerar, är han bibehållen vid alla sina rättigheter på grund af
felet. Detta visar, att den s. k. undersökningsplikten i själfva
verket icke har någon själfständig betydelse vid sidan af
reklamationsskyldigheten. 4
§ 51 gäller endast handelsköp,5 d. v. s. sådana köpeaftal, som
ingåtts mellan köpmän i och för deras rörelse (§ 4).6 Häraf får
emellertid icke dragas den slutsatsen, att vid andra köp köparen
skulle kunna saklöst uppskjuta huru länge som helst med pröfning
af godsets beskaffenhet. Att så icke är förhållandet, framgår däraf,
att enligt § 52 köparen genom underlåten reklamation går sin talan
förlustig, icke blott då han märkt, utan äfven då han »bort märka»
ett fel i godset. En sådan utsträckning af reklamationsskyldigheten
synes i själfva verket vara oafvislig, därest man vill bereda säljaren
effektivt skydd mot att köparen efter lång tid framkommer med
anspråk i anledning af fel i varan, som han påstår sig först då
hafva förmärkt. Genom sistnämnda bestämmelse är i själfva verket
äfven beträffande civila köp fastslagen en viss undersökningsplikt
för köparen, ehuru det öfverlämnats åt domstolarna att efter
omständigheterna i det särskilda fallet afgöra, huruvida det
föreliggande felet varit af beskaffenhet att hafva bort tidigare märkas.
I denna försvagade form lärer undersökningsplikten redan vara i
8 För sådana fall, då brist i godset föreligger, har § 51 mindre betydelse,
enär någon särskild undersökning i allmänhet icke erfordras för att konstatera
godsets myckenhet. Hvad i det följande säges om fel gäller emellertid i
tillämpliga delar om brist; jfr nedan not 73.
4 Öfverensstämmande Aubert i T. f. R. 1889 s. 293: n. 2, Grundtvig s.
109: n. 16, Federspiel s. 88-89, Staub § 377 A. 11, 12.
6 Annorlunda S. O. 246.
6 Öfverensstämmande H. G. B. II: 377, som härutinnan skiljer sig från H.
G. B. I: 347, hvars bestämmelser om undersökningsplikt afsågo äfven sådana fall,
då endast den ene kontrahenten var köpman, alltså äfven vanlig detaljhandel. Jfr
Entwurf eines H. G. B. (1896) s. 467—468.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
