Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 § 53.
Detta framgår däraf, att denna, såsom förut2 framhållits, icke är
någon själfständig »plikt» vid sidan af reklamationsskyldigheten,
utan att påföljden af dess åsidosättande är angifven först i § 52.
Det i lagtexten först omnämnda undantagsfallet8 afser svikligt
förfarande å säljarens sida. I fråga om tolkningen af attryeket
»svikligen förfarit» hänvisas till det föregående,4 hvaraf framgår,
att därunder inbegripes hvarje enligt kap. 22 S. L.5 straffbart
förfarande å säljarens sida. Om den i det föregående6 gjorda
tolkningen af S. L. 22: 13 är riktig, följer häraf, att lagens stadganden
om undersökningsplikt och reklamationsskyldighet i allmänhet7 äro
otillämpliga, så snart säljaren kan öfvertygas om att hafva afvetat
men ej uppenbarat det fel i godset, hvarå köparen grundar sin
talan, vare sig detta fel förefinnes i bestämdt gods, som blifvit
såldt, eller i gods, som af säljaren aflämnats till fullgörande af
leveransaftal. Att försäljningen är belagd med straff ur annan
synpunkt, t. ex. såsom innefattande öfverträdelse af giftstadgan,8
kan däremot icke komma i betraktande;9 föreskrifterna i §§ 51 och
52 måste äfven i sådana fall iakttagas.
Med svikligt förfarande likställes i förevarande paragraf,10 att
säljaren »visat grof vårdslöshet»,u dock endast under förutsättning
att * felet eller bristen länder köparen till märklig skada».1* Denna
sväfvande bestämmelse inskränker väsentligt betydelsen af lagens
stadganden om undersökningsplikt och reklamationsskyldighet och
torde komma att gifva anledning till talrika processer, huruvida
säljaren gjort sig skyldig till culpa lata och om felet eller bristen
i det särskilda fallet ländt köparen till märklig skada. Vådorna
af detta stadgande minskas i någon mån därigenom, att det är
att dä nämnda paragraf icke innehölle något stadgande om förlust af rätten att
tala å fel eller brist, hänvisningen tiU densamma borde utgå; se N. J. A. II1906
n:o 1 s. 93. Detta iakttogs ock i K. P.
% Se § 51 vid not 4.
3 Någon motsvarighet härtill förekommer icke bland stadgandena om
rekla-. mation på grund af dröjsmål å säljarens sida, men detta beror af det sätt, hvarpå
tidpunkten för reklamationsskyldighetens inträde blifvit bestämd i § 27; jfr ofvan,
§ 27 efter not 16 a, Grundtvig s. 160 i. f.
4 Se § 42 vid not 79-82, § 43 vid not 67—68.
6 Jfr angående uppsåtlig orätt i vägande, mätande eller räknande ofvan, § 50
vid not 16—17.
6 Se § 43 vid not 68.
7 Jfr dock ofvan, § 48 vid not 41.
8 Jfr nedan § 54 not 7 anförda svenska rättsfall.
9 Annorlunda möjligen N. L. B. 46, som gjorde undantag för »brottsligt
förfarande».
10 Annorlunda i § 54, se denna vid not 33.
11 Så ock Grundtvig s. 154: n. 4, Federspiel s. 97: n. 4; jfr D. mot. s. 80b.
Annorlunda tysk rätt enligt Staub § 377 A. 128.
18 Jfr Grundtvig s. 158.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
