Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 § 62.
som gör regelbundna turer. Detta befordringssätt är nämligen för
gods, som ieke utgör bel fartygslast, regel och icke undantag.
I fråga om fördelningen af transportkostnaderna säljare och
köpare emellan stadgas i andra stycket bland annat, att det åligger
säljaren att på egen bekostnad försända godset till lastningsortenJ4
För vanliga fall, då varan är såld fritt ombord å säljarens egen
ort och denne till köpets fullgörande använder gods, som han har
på lager eller som han där inköper, ifrågakommer icke något sådant
försändande. Stadgandets betydelse för dessa fall inskränker sig
därtill, att af detsamma framgår, att säljaren icke är pliktig att
bekosta transporten från lastningsorten.25 Det är med andra ord
köparen, som har att betala frakten från denna ort till sin egen
ort eller den ort, dit varan eljest skall försändas.26 Denna
grundsats, som naturligtvis är tillämplig, vare sig köparen själf eller
säljaren å hans vägnar ombesörjer befraktningen, öfverensstämmer
med hvad som gäller i fråga om enkla försändningsköp; vid öfriga
i lagen’ omnämnda slag af distansköp (§§ 63—65) skall däremot
säljaren vidkännas fraktkostnaderna och har därför att vid
köpeskillingens bestämmande taga hänsyn till dem.
Kostnaderna för den lokala transporten inom lastningsorten
drabba säljaren, och denne har därjämte enligt uttryckligt
stadgande i andra stycket att»vidtaga de åtgärder i afseende å godsets
inlastning, som enligt lag eller sedvänja där, d. v. s. å
lastningsorten, ankomma på aflastare». Något stadgande i lag angående
aflastares skyldigheter i detta afseende finnes icke för andra fall än
sådana, då han tillika är befraktare; se sjölagen § 116, jämförd
med § 112. Då nu säljaren vid fobköp är aflastare men åtminstone
i allmänhet icke befraktare, skulle innebörden af ifrågavarande
stadgande hafva framträdt tydligare, därest ordet »aflastare» utbytts
mot »befraktare»; därigenom hade klargjorts, att säljaren, ehuru icke
befraktare, i förhållande till köparen har samma skyldigheter som
en befraktare i förhållande till bortfraktåren.27 Tolkadt på detta
sätt, innebär stadgandet, enligt hvad en jämförelse med sjölagen §
116 utvisar, att säljaren är pliktig att på egen bekostnad framföra
godset »till fartygets sida»;27a öfriga lastningskostnader äfvensom
kostnaden för godsets stufning samt för nödigt underlag och garne-
84 Så ock >K. S.y i F. J. F. T. 1890 s. 241, Ty b jer g i Hage s. 223.
86 Jfr angående isbrytareafgift Allmänna bestämmelser för spannmålshandeln
i Stockholm 16/i 1906 XII pkt 2.
88 Jfr Hasselrot a. 126, Aubert § 12: n. 17, Lassen § 80 n. 68.
. 87 Jfr 8. mot s. 124, D. mot. s. 87 a.
87Ä Jfr Bent zon s. 147 n. 4, Platon § 20 efter n. 7, Grundtvig; Søretg.78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
