- Project Runeberg -  Om köp och byte af lös egendom. Kommentar till lagen den 20 juni 2005 / Senare delen omfattande §§ 42-71 /
314

(1906-1908) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•314

det utgör cirka så eller så mycket,8 det icke finnes utrymme for
någon valrätt för den ene eller andre kontrahenten, utan hvardera
är pliktig att fullgöra köpeaftalet om partiet i dess helhet. Endast
om uppgiften befinnes vara oriktig, kunna tvifvelsmål uppstå. Vid
afgörande häraf lärer andra stycket i § 66 kunna direkt eller
enligt svenska texten åtminstone analogt tillämpas; någon oriktighet
föreligger alltså icke, om den verkliga myckenheten med endast
5 eller, där fråga är om hel fartygslast, 10 % skiljer sig från den
uppgifna. Är afvikelsen större, äger däremot köparen9 göra
gällande de befogenheter, som tillkomma honom, då godset ej uppgår
till full myckenhet (§ 50), resp. då den levererade myckenheten
öfverstiger den rekvirerade.10 Huruvida skadestånd kan fordras,
torde vara beroende däraf, om säljarens nppgift angående
myckenheten haft karaktären af en tillförsäkran om viss egenskap11 eller
endast framstått såsom ett uttryck för hans subjektiva förmenande.12
Enahanda synpunkter göra sig gällande, när såsom föremål för
köpslutet angifvits t. ex. årstillverkningen vid en fabrik, beräknad
att utgöra cirka 20,000 tons.18

Bestämmanderätten i fråga om godsets myckenhet, när denna
är i aftalet angifven med uttryck, som lämnar utrymme för val,
tillkommer enligt första stycket i regel säljaren. Denna grundsats
öfverensstämmer med hvad för ett likartadt fall stadgas i § 13,
nämligen att det är säljaren, som har att bestämma tidpunkten för
leveransen, när i aftalet viss tidrymd är utsatt, inom hvilken godset
bör aflämnas. Grunden för båda bestämmelserna är ock densamma.14
Ätt säljaren i sådana fall som de här förutsatta i allmänhet har
bestämmanderätten i fråga om godsets myckenhet, står i
öfverensstämmelse med hittills rådande rättsuppfattning både inom och
utom vårt land.15

8 Dessa fall böra noga skiljas från dem, då cirka så eller så mycket af ett
visst parti blifvit såldt. A dessa senare fall är, såsom nyss påpekats, § 66
tilllämplig. Hnrnvida aftalet enligt kontrahenternas mening skall hafva den ena
innebörden eller den andra, är naturligtvis en tolkningsfråga; jfr Néhrman s. 279 § 28.

9 Säljaren kan i allmänhet icke undandraga sig aftalets fullgörande, äfven om
myckenheten skulle väsentligt öfverstiga den af honom uppgifna och priset är
bestämdt i ett för allt. Jfr emellertid ofvan, Rubriken till §§ 42—54 vid not 50—51.

10 Se därom ofvan, § 50 vid not 52—63.

11 Jfr ofvan, Rubriken till §§ 42—54 vid not 21—23, § 42 vid not 84—84 a,
87, 89, § 50 not 34.

12 Jfr ofvan, § 50 vid not 7, och Hindenburg s. 32: n. 4.

13 Se angående dessa och liknande fall ofvan, § 50 vid not 9—13.

14 Se ofvan, § 13 efter not 2.

16 Se sålunda flertalet af ofvan not * anförda uttalanden samt rättsfall nedan

not 24, 26, 30, 54 och 64.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ategendom/2/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free