- Project Runeberg -  Om köp och byte af lös egendom. Kommentar till lagen den 20 juni 2005 / Senare delen omfattande §§ 42-71 /
329

(1906-1908) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 69. 329

ansvarig för att befälhafvaren icke strax anträder resan4 utan blifver
liggande, t. ex. för att intaga ytterligare last,5 som för att han
under vägen utan giltigt skäl anlöper annan hamn och därigenom
eller annorledes6 fördröjer godsets framkomst till bestämmelseorten.7
Härvid torde dock böra göras det förbehåll, att om säljaren
försummar att, såsom honom i egenskap af aflastare enligt sjölagen
§125 första stycket åligger,7» tillställa befälhafvaren nödiga
handlingar rörande lasten och sådant har till följd, att fartygets afgång
därigenom fördröjes utöfver den i köpeaftalet för afskeppning
bestämda tiden, köparen är berättigad att göra gällande de påföljder,
som tillkomma honom i händelse af dröjsmål å säljarens sida.8

Enligt andra stycket af § 125 sjölagen har befälhafvaren att
sörja för att fartyget, så snart lasten® intagits och nödiga
handlingar aflämnats, kan anträda resan; underlåter han detta eller
fördröjer eljest utan giltig anledning resans anträdande, bar sådant till
följd, at{ befraktaren äger njuta ersättning för skada och förlust,
som genom dröjsmålet vållas, samt eventuellt häfva fraktaftalet.

4 Jfr N. J. A. 1883 s. 504, 1890 s. 228 (ishinder). Se därom äfven
Hindenburg s. 162: n. 6.

5 Härtill är befälhafvaren naturligtvis oförhindrad, om säljaren icke befraktat
hela fartyget; jfr sjölagen § 110 och nedan not 9.

6 Jfr N. J. A. 1897 s. 421.

7 Är godset såldt levereradt, fritt eller franco på bestämmelseorten (§ 65),
gäller naturligen icke det i texten sagda. Kommer godset icke fram i rätt tid,
föreligger då mora oberoende af anledningen till dröjsmålet; se ofvan, § 65 efter
not 28 och vid not 38. Att säljaren i sådana fall också förbinder sig till
afskeppning inom viss tid, torde emellertid knappast förekomma.

7* Jfr Platou s. 265-266.

8 Om godset blifvit i rätt tid inlastadt och ej heller med afseende å därtill
hörande handlingar (t. ex. tulldeklaration) något dröjsmål föreligger, torde
stadgandena i §§ 21—27 aldrig vara åtminstone direkt tillämpliga. Detta utesluter
emellertid icke, att enahanda påföljder kunna inträda, därest säljaren vid
frakt-aftalets uppgörande i något afseende eftersatt köparens intresse i egenskap af
lastemottagare; jfr ofvan, Tillägg till §§ 21—27 vid not 40—45. Ett sådant fall torde
föreligga, om säljaren frikallar befälhafvaren från skyldigheten att ställa sig till
efterrättelse hvad sjölagen § 125 föreskrifver angående tidpunkten för resans
anträdande.

0 = Hela lasten. Har säljaren befraktat endast en del af fartyget eller ingått
aftal om styckegodsbefraktning, måste han naturligen vänta, till dess den öfriga
lasten intagits; se Bentzon s. 155, Platou s. 266, Grundtvig: Søret s. 66. För
dessa fall är alltså köparens intresse icke synnerligen väl tillgodosedt genom
stadgandet i § 125 sjölagen. Då emellertid förevarande paragraf icke är inskränkt
till sådana fall, då säljaren skall befrakta helt fartyg, synes af densamma följa,
att han vid annan befraktning fullgjort sitt åtagande genom att i rätt tid inlasta
godset på ett fartyg, som honom veterligen icke skall afgå förr än långt efter den
i köpeaftalet bestämda tiden. En annan sak är, att säljaren, om annan lägenhet
funnits att tillgå, därigenom kan hafva åsidosatt sina plikter i fråga om
försänd-ningssättet; jfr föregående not. Utvecklingen går för öfrigt i den riktningen, att
äfven stora varupartier alltmera befordras med ångare, som göra regelbundna turer,
och för sådana fall förefinnes icke något behof af särskilda stadganden, motsvarande
sjölagen § 125.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ategendom/2/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free