Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I Aten, en morgon för ett tusen fem hundra år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
altarlampan och avfärdade budbäraren för att
återvända och fortsätta dryckeslaget...
– Nåväl, och brevets innehåll?
– Bah, vilken fråga! Gå till Egyptens sfinx
och utforska, om du kan, naturens gåta!
– Jag förmodar, att Julianus ...
– Tyst! Nämn icke det namnet! inföll
Karmides och såg sig omkring.
– Fördömde tinningsmed! ... Hur var det,
min Karmides: är jag ej i dag utbjuden till din
lantgård? Det föresvävar mig några ord ur din
gudomliga mun om gröna träd och britanniska
ostron.
– Alldeles.
– Men Myro och Praxinoa?
– De följa med.
– Härligt!
– Och med några andra av dina vänner har
jag stämt möte, en timme efter torghandelns slut,
vid trappan till Akropolis.
– Gott!
– Du får ej bereda dig på något överdrivet,
Olympiodoros. Allt kommer att tillgå enkelt och
lantligt.
– Förträffligt! jag längtar just efter natur och
oskuld. Jag skall med nöje valla dina oxar och
klippa dina får och dricka vatten ur samma källa
som dina herdar. Vatten, gudadryck! Jag hatar ...
ah, fördömde tinningsmed!... alla drycker utom
vatten. Jag upptäcker i detta ögonblick min sanna
bestämmelse. Jag skall varda en herde – en ny
Dafnis. Du måste låta någon Testylis eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
