Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Delfi. Orakelspörjarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apollonprästen, arkonten av Aten och hans
dotter.
Hermione sade: – Minns du, Herakleon, om
oraklet, när det ännu talade, någonsin yttrade
sig om honom, av vilken kristianerna tagit sitt
namn?
Den gamles ansikte ljusnade, liksom om
denna fråga varit honom kär att besvara. Han
genmälde: – Hören följande orakelspråk, givna
en man, som för mer än hundra år sedan anlände
hit och frågade oraklet just om Jesus:
Känt av de vise är, att ur kroppens förgängliga boja
svingar sig oförgänglig den mänsklige anden, men ingens
själ i olympisk flykt sig lyft på vitare vingar.
Då spörjaren undrade, att en så ädel man
måste lida missdådarens död, svarades genom
pytian:
Icke av kroppsligt ve befläckas odödlige anden:
lida är allas del, att himmelen vinna den frommes.
– Jag känner dessa orakelspråk, sade Krysanteus,
Porfyrios anför dem i sin bok emot kristianerna.
– Är detta allt vad oraklet yttrat om den
galileiske vishetsläraren? frågade Hermione.
– Nej, vi hava även en utsaga från en mycket
senare tid:
Stunget av mask, av sol förtorkat eller i frostnatt
gulnat eller alltren i knoppen danat till vanväxt
ser jag på världens träd vart blad; men ett är fullkomligt.
– Apollon, fortfor Herakleon, var skön till
dragen, men såsom siare kallades han likväl den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
