Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Delfi. Orakelspörjarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
former: som samvetets röst, som konstnärens
ingivelse, som aning och profetia. Att grunden till
dessa förnimmelser ej är i den enskilda människan
själv, utan är en allmän och gemensam, nämligen
Gud i sin uppenbarelse som världsande, det skönjes
därav att grunddragen i samvetets lag äro hos alla
folk och människor desamma, och att konstens
verk, ehuru i olika fullkomlighet och från olika
sidor, spegla samma idé.
Då Krysanteus tystnade, och den gamle
Herakleon, som småleende lyssnat, ej syntes benägen
att genmäla något, tog Hermione blygsamt ordet
och sade:
– Det röjer sig ock av den himmelska värme,
som sprider sig i själen, när hon fattas av något
skönt, sant och gott. Men olikheterna kunna
förklaras av människornas olika själsanlag. Två
blommor, som växa bredvid varandra i samma
jordmån och ur honom hämta samma näring, omarbeta
henne till enlighet med deras egna, sinsemellan
olika naturer och avyttra henne såsom ljuva, men
sinsemellan skiljaktiga vällukter. Är det ej så, min
fader?
Krysanteus log bifallande, lade sin arm kring
dotterns hals och kysste hennes panna.
Då solen gått ned, återvände Herakleon med
gästerna till sin boning. Här lämnade dem
Hermione och följde den gamla tjänarinnan, ty flickan
skulle samma kväll bada i Kassotis och göra andra
förberedelser till den förestående natten, som borde
tillbringas under betraktelser och böner. Den
följande dagen skulle vidare ägnas åt fortsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
