- Project Runeberg -  Den siste atenaren /
V:63

(1914) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Krysanteus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

välstånd. Krysanteus gav inga allmosor, utan åt
ålderstigna och orkeslösa – kristianerna tadlade den
rike mannen för denna hjärtlöshet – men han
ägde en beundransvärd förmåga att upptäcka,
vartill människor dugde, och använda dem på deras
rätta plats. Kanske var det ena dagen en avkomling
av Kleon, som Krysanteus satte i stånd att driva
ett garveri; kanske andra dagen en ättling av
Hyperbolos, som fick låna penningar att inrätta
en lampfabrik. Nog av att yrken, för vilka det
forna Aten var frejdat, ånyo uppblomstrade:
stadsdelen Skambonide genljöd ånyo av städens
klang i vapen- och metallverkstäder, i Kolyttos
tillverkades åter kläden och tyger, i Piræus
byggdes åter skepp. Sedan Krysanteus givit första
stöten, fortfor rörelsen av sig själv och tillväxte
utan hans åtgöranden. De summor, han nedlagt
på näringsflitens uppmuntran, strömmade tillbaka
i kassakistan i hans aula. Om framgången således
överskylde hans slöseri i denna riktning, så
framstod det dess naknare i andra. Krysanteus hade
en lång tid den vurmen att vilja se de sköna
konsterna återlivade i deras egen födelsestad.
Fidias och Parrhasios hade genom sina skapelser
förvandlat konstnärn i folkets ögon från en vanlig
hantverkare till en det skönas präst, ingiven av
Apollon, helig som sådan. Men Hellas’ konst hade
gått under med sista skenet av Hellas’ frihet. De
som nu förde mejseln eller penseln betraktades,
i trots av sina egna anspråk, för vad de verkligen
voro: hantverkare – stenhuggare och färgstrykare.
Felet låg hos dem själva, som gjorde konsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:21:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atenaren/a0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free