Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hermiones natt i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till grannskapet av det himmelska; det övriga måste
hon själv göra genom att försänka sig i fullkomlig
overksamhet, genom att bilda sig till ett tomrum,
vari det gudomliga rent och omängt av mänsklig
sinnlighet inströmmar.
Grekiska filosofien, man finner det av denna
antydning, led genom nyplatonikerna samma
omdaning, som den antika byggnadskonstens minnen
genom medeltidens byggmästare. Platons
tanketempel med dess ljusa pelargångar vart genom
en kedja av förvandlingar till en byggnad med
genombrutna fönster, målade av mystiken, och
spetsbågar, spända av himmelsk längtan.
Då under den stormiga natten Krysanteus’
dotter, ensam i det hemlighetsfulla templet,
nedsjunken på pytians trefot, slöt sina ögon, vilande
armarne i sitt sköte och huvudet mot siaregudens
fotställ, avvaktade hon det profetiska måttet av
extasen, det lägre, för vanliga människor
upphinneliga hänförelsens tillstånd, i vilket själen,
svävande över det medvetslösas hav, men ännu ej
försänkt i dess djup, skådar med världsharmoniens
förutseende öga det hon vill röna.
Man skall en gång kunna redogöra för de
lekamliga företeelser, som ledsaga det extatiska
tillståndet: för vissa nervflätors överretning, andras
förslappning. Men extasen själv – vem förklarar
honom och hans häpnadsväckande andliga
fenomener? Huru märkvärdigt! Femton århundraden
hava vandrat över den siste helleniske filosofens
grav och släktets forskande ande har hårunder
kämpat mången väldig strid, men den dag, som i dag är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
