Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hermiones natt i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föremål, även de mest avlägsna, begränsades av klara
linjer. På floden svävade en båt, som hastigt
nalkades. En yngling satt lutad över relingen och
blickade ned i vattnet. Hermione såg hans
anletsdrag, och hennes hjärta igenkände den älskade
brodern.
Hon ville ropa honom, men rösten bortdog
klanglös, som om luften här varit för eterisk att
bära tyngden av ett mänskligt ord. Hon ville
sträcka armarne efter honom, men kunde det icke.
Det var, som om denna fruktlösa ansträngning
inverkat på tavlan omkring henne.
Färgerna bleknade, föremålen upplöstes
i dimmor.
– Filippos, var är du? O, kom, kom till din
fader och syster!
Var det denna bön som omskiftade tavlan
till vad hon vart? Ur dimmorna framstod
Tripodgatan i Aten. Hermione var förflyttad utanför
sin faders hus. Gatan vimlade av människor.
Hermione spanade i folkmängden efter sin broder.
En aning sade, att han skulle komma. Då såg
hon nalkas ett tåg av kristianska präster. I spetsen
på en mula red biskopen av Aten. Denne man
gjorde i drömmens som i verklighetens värld ett
obehagligt intryck på Krysanteus’ dotter, och
hellre än att förlänga det, vände hon sig om och
gick in. Men då hon genomskridit vestibulen, stod
hon icke i den välbekanta aulan hon såg ett
gult sandfält, som utsträckte sig till synranden.
Solen glödde däröver med odräglig hetta. Helt
nära flickan låg en purpurmantel, vars veck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
